pedofiler i kyrkan

Förstora

På bilden står en liten katolsk flicka. Kortet är taget utanför St Eriks katolska kyrka på Medborgarplatsen i STockholm. Det är den 17 april 1955. Jag har tagit första kommunionen och är helt vitklädd som vi flickor ska vara när vi blir "Kristi brud". Jag har biktat de få synder jag har och prästen har frågat om jag är kysk. Jag är åtta år och bor hos nunnor. Dagen firas, vi får presenter och skäms bort för vi har blivit invigda i nå´t fint. Jag älskar min brudklädsel. Som bara får användas denna dag.Mamma har sytt den. Mamma jobbar då på fabrik och vi har inga pengar och jag måste akta klänningen. Den kan sedan säljas vidare begagnad. 

Idag hör jag på radion om att det är pedofildags igen. Katolska kyrkan skakas återigen av berättelser om övergrepp gjorda av sexutsvultna ceilibatpräster. Är det inte dags att avsluta celibatet? Är det inte helt vansinnigt att präster och självklart nunnor ska leva upp till någon slags renhetkrav som ska räcka ett helt liv. Självklart är det inte alla präster som tafsar. Men också de är födda med lust.

Att fråga en åttaåring om kyskhet vittnar om var tankarna hos prästerna finns. Synd, synd synd. Det var vad nunnorna och prästerna  bankande in våra små huvuden. Och resultatet blev: synd, synd synd förstås. Nyfikenheten kring detta blev ju helt enkelt monumental. Och allt måste testas (nästan). 

Avskaffa celibatskravet nu! Och det inte enbart av pedofilskäl. En människa ska inte tvingas att leva helt utan närkontakt. De kan drabbas  av hudanorexi dessutom. 

Skönhetsmissar på femårskalas

Förstora

Tara Norge har fyllt fem år och jag och Ann Fredlund, Taras svenska chefredaktör kvistade över. Idag är vi tillbaka igen i Stockholm och det känns som om huvudet det är kvar i Norge. Hann inte mer än landa i Oslo förrän Kulturradion var där och intervjuade. I Norge tycker man tidskrifter är kultur. Och detta att kvinnor över 40 är en stark och intressant grupp hade man nu upptäckt. M finns inte i Norge så de som närmar sig 55 och över läser också Tara. Och läsarna blir bara fler och fler. Kul. 

Sen blev det kalas med Vendela Kirsebom (bilden tillsammans med Taras norska chef Torunn Petersen) med massor av Taradamer, catwalk, ståupp och sång La det svinge med Hanne Krogh. Hela tiden bubbel. Jag stod och stod i mina obekväma vackra skor och var tvungen hälla bubbel i benen så jag inte skulle känna hur det värkte. Ändå var skorna inte särskilt höga. Men kanske mer lämpade som sittskor.

Tillbaka till hotellet – vilket hotell sen, Grand heter det och har en korridor som heter Ladys Floor där kända norska kvinnor fått inreda var sitt rum. Där fanns bland andra Åsne Seierstads rum (men där ville jag inte bo, det var säkert extremt spartanskt) och Marie Bonnevies rum. Jag sov i någon norsk sångerskas rum, har tyvärr glömt vad hon heter, men det var morsomt eller vad det heter på norsk. Skitbra! helt enkelt och vilket bra  initiativ. Rummen är också extra bra utrustade med tanke på kvinnor,

I hotellets underbara matsal blev det vin. Och 5.45 ringde klockan nästa morgon, dags att ge sig av till norsk morgonteve.

Tro inte att jag sen åkte hem och sov. Nej sen var det farmorsfredag med en ivrig 6-åring.

Men ikväll blir det extrem-tidigt. Det kostar på att gå på kalas.

PS. Norska Tara är störst nu kvinnosegmentet i Norge. Skål. 

Hjälm på

Förstora

Det var otroligt att se att nästan alla hade hjälm i Åre. Jag minns när jag försökte tvinga mina söner att ha hjälm och de tyckte det var urtöntigt. Idag är det töntigt att inte ha hjälm. En sådan underbar attitydförändring. 

Vi har konfererat och åkt skidor. Första dagen hamnade jag med de mest avancerade i skogen, "Skogis" heter den opistade backen – nej backe kan man inte kalla den för alla träden var kvar och det var i mina ögon fruktansvärt brant. Jag hasade, trillade, körde på och omkull AD-Marianne, men jag tog mig ner utan att gråta samtidigt som paniken växte i magen. Men jag klarade det. Det var en seger. Nästa dag sken solen och jag med den, då var det riktiga backar och jag kunde (nästan) följa vårt skidåkarproffs AD-Marianne och nästan känna rytmen. När det stämmer är det som en bra dans.

Det är så stärkande och hälsosamt i fjällen. Jodå om man undantar kvällarna. Mindre stärkande. Men ack så roliga. Vet ni vad vi gör när vi vuxna människor är på konferens? Jo vi bollar bröst, vi kör kroppsmemory, har frågesport om våra mammor och målar varandras porträtt. Suverän teamwork och lagbyggeri, arrangerat av Agneta (syns på förra bilden) vår marknadschef med professionell assistans av Kerstin. Nu älskar vi varandra mer än någonsin på M och vilka tidningar vi kommer att göra!

Redaktionen i Åre!

Förstora

M-magasins marknadschef Agneta Ljungman på plats i Åre.

Nu är redaktionen på vift i Åre. Ingen har ännu brutit något. Rapport kommer.

PS. Sol!
 

Färgglädje

Förstora

Fick nästan en chock av lycka när jag går in på vårt ledningsgruppmöte och där sitter en av cheferna i ärtgrönt. 

Att lite färg i ett sammanträdesrum kan göra en så glad! Sen blev jag ännu gladare när jag fick siffran för vårt första nummer av S /Sveriges smartaste snackisar/ en tidning för Folk i Farten. Över 50 000 sålda wow. Det blev champagne på redaktionen och chefredaktören Pamela såg äntligen lite lugn ut i blicken. Sen fortsatte dagen/kvällen på bästa vis. Såg Björn Skifs på Cirkus. Har ni inte gjort det så gå dit. Att se flera hundra kvinnor och män (de flesta 50+) stå och svänga i bänkraderna var uppfriskande. Hustrun Pernilla har skapat en fantastisk show och Björn sjunger förstås som en gud. Men jag undrar om inte cirkusartisterna var allra mest bedövande vackra och bra.

Vaknade upp i förorten till amerikanska pannkakor. Herregud hur ska det här sluta?

Snyggingen i grön tröja heter Jonas von Hedenberg. vice vd. 

Vårkänslor

Det är helt otroligt vad mycket lycka solsken kan ge. Plötsligt så ser människorna mycket gladare ut. Ge oss mer sol!

Var i Borås i går för att tala om kvinnohjärtan.Doktor Ceciia Linde talade om hur i ska förhålla oss till våra hjärtan och hur vi ska känna igen om infarkt drabbar oss.  Visste du att det dör 20 000 kvinnor per år i hjärtrelaterade sjukdomar. Det är alldeles för många. Och jag har blivit ambassadör för Hjärt&Lungfonden för att hjälpa till att informera och lära kvinnor lyssna på sitt hjärta. Men jag pratade mest om vad som får kvinnohjärtan att bulta, gå mitt itu, brista eller åka upp i halsgropen.På mitt armband hänger två hjärtan, en med Sixtens (barnbarn 1)profil den andra med Ellas (barnbarn 2) fot. Två små hjärta som jag alltid kan ha med mig vartän jag far. 

Det var roligt att se hur Borås blomstrade. Jag minns när man talade om textildöden där för ett tjugotal år sedan när alla la sina sybeställningar utomlands i lågprisländerna och Boråsarna blev arbetslösa. Idag bygger Gina tricot ett jättehus där. Textilierna har återvänt till staden.

Låt hjärtat vara med! 

Men nu ska jag gå på promenad i solen. Och låta hjärtat få lite mer syre, öka pulsen det tycker hjärtan om.

Våga välja annat än svart

Förstora

Våga välja livet, skrivet Eva Lotta som kommentar till min blogg och kvinnodagen. Ja det är alltid en bra paroll, att som kvinna inte sitta och vänta på att bli uppbjuden, utan istället själv ta initiativet. 

I går satt jag och tänkte, våga välja annat än svart. Jag var på Veckans Affärers de 125 mäktigaste i näringslivet-festen. Det är en årlig lista som VA gör och delar ut pris till kvinnor som kommit högt i makt och penningtoppen. Detta gör de för att synliggöra kvinnor i näringslivet - en bristvara. Mäktigast blev SAABs  (flygdivisionen) vice VD Lena Olving.

Men ack så dystert det var att blicka ut över nästan  1300 hundra svart- gråklädda kvinnor i karriären, förbluffande många blonda med långt hår. Det finns ett visst Christina Stenbecks utseende i karriärkvinnevärlden, mest bland de unga. De 50+-iga karriärkvinnorna var inte lika ängsligt klädda utan kunde blomma ut som Ingrid Bonde. 

Varför denna kostymliknande klädsel, har de inte tid att tänka på färger? Eller känns det mer businessmässigt att inte se klatschig ut. Feminina kläder kunde man i alla fall inte säga att festen präglades av utom klädesfirman Dagmars klänningar som bars av Camilla Wagner eldsjälen bakom denna lista och VA:s chefredaktör Anna Körnung och Ebba Lindsö pristagare i sanningssäkarklassen som hade en riktig Oscarsklänning (för att vara Sveriges alltså). Färggladast var årets entreprenör, Joyce Kimwaga Lundin från mikrofinansinstiutet i knallgult. Men så kommer hon från Tanzania. 

Nu blev detta en modspaning. Men för er som vill veta vilka de 125 mäktigaste kvinnorna är och varför så finns tidningen i kiosken. Kostar 85 kr. 

Varför tjatar jag om kläder och inte 1300  kanonhjärnor. Vilken kraft. JO JO JO!!!  . Men jag kunde inte låta bli att se hur alla dessa kvinnor vill likna män. Kan vi inte vara duktiga i rosa, orange, turkos eller knallrött. Finns det bara en duktighets färg: svart/grått?

Fira dig idag

Förstora

Behövs kvinnodagen? Ja, det tycker jag nog. Idag kan man påminna sig om hur världens kvinnor har det och få lite perspektiv på sin egen tillvaro. Här hemma har vi en bra bit kvar till lika villkor mellan män och kvinnor - det går i alla fall framåt. Här stenas ingen, har får vi cykla, vi dör inte som flugor när vi föder  våra barn och vi blir inte våldtagna i krig. Största frågan för dagordningen i Sverige är RUT-avdraget. En viss skillnad. Vilket inte hindrar att vi hela tiden måste flytta fram våra kvinnopositioner. 

Hamnade på 24:e plats i Expressens val av Årets kvinnor. Ikväll ska jag gå på Veckans Affärers 125 mäktigaste kvinnor-fest i Stockholm.Där är jag garanterat inte med. För där handlar om det om kvinnor i Annika Falkengren (SEB) och Mia Brunells (Kinnevik, MTG) klass, alltså massor av anställda och gigantiska budgetar. Inte så mycket opinionsbildning och påverkan.

Vad tycker du, ska vi ha kvar kvinnodagen eller är det att hela tiden göra oss hjälpbehövande som somliga tycker? Män får 364 dagar och vi en.

Fy så tråkigt

Förstora

Här bakom klappar ett kvinnohjärta.

Sitter och lider av Melodifestivalens Andra chans. Inte en låt faller mig på läppen. Jag lämnar sällskapet framför TV:n som måste veta vem som vinner och skriver ett blogginlägg istället.

Vilken underbar dag! Tyvärr får ni inte se en bild på mig när jag naken gör änglar i snön utanför bastun. Det gick nämligen inte att komma i vattnet, för mycket is vid stegen så det fick bli snö på den heta kroppen istället.  Att het i hela kroppen få slänga sig i snön är en sällsam upplevelse men ett riktigt vinterbad är bättre.

Ska träffa VDn Åsa Keller som byggt upp ett prisbelönt förtag som heter Homemaid nyss tänkte hon anställa fler men törs inte med tanke på oppositionens hot om att dra tillbaka RUT-avdraget. Som ni läser är jag fortfarande upprörd.

På måndag är det 8 mars och då finns det större jämlikhetsfrågar att engagera sig i. Kolla in RFSU:s kampanj för att göra något åt mödradödligheten i världen. Såg problemet på nära håll i Etiopien och då känns förstås slaget om RUT en smula småttigt.

Mitt engagemang denna 8 mars handlar både om mödradödlighet men också kvinnovåld och upplysning kring kvinnohjärtan.På tisdag åker jag till Borås på hjärtkväll. Visste ni att hjärt- och kärlsjukdom är det kvinnor dör mest av. Mycket för att de inte känner igen symptomen. 20 000 kvinnor dör årligen. 55 kvinnor om dan. Kvinnor är överrepresenterade i "brustet hjärta". Men det har inte med kärlek att göra.

PS. Vann rätt  låt?

En koppa på ryggen

Förstora

Här ligger jag på redaktionen och får massagekoppor (blått gummi) på ryggen. Massören Anne tycker min spända rygg blir bättre av lite mera sug. Alla på redaktionen får använda sig av Annes underbart hårda nypor och alla gör det utom redaktionens enda man. Han avstår. Inga kvinnohänder på hans bara hud med undantag av hustrun. Själv älskar jag beröring.

Jag tänker på det när jag är hos min gamla mamma och smörjer henne på ryggen. Tänker på min lika gamla moster som varit singel i hela hennes liv, Vem har rört vid henne? Jag brukar pussa hennes sträva kind. Hon älskar Gud och Gud älskar säkert henne också. Hon uppfostrades av nunnor i italien och det verkar ha haft effekt. De har vigt sitt liv till Gud. Det har inte moster, men väl sin kropp.

Alla behöver någon som berör dom. Så mitt fredagsbudskap blir Rör vid nån. 

Nu ska jag hem och röra vid nån. 

Fart på Rut och Rot

Nu sysslar alla med det rödgröna förslaget att ta bort Rut, men inte Rot-avdraget. Vi som gillar Rut får se till att protestera. Tänk på att kunden har makt. Vi kan bestämma var vi köper för mat, om vi vill äta plågad gris, eller köpa billiga smycken sammansatta av små barnfingrar i omständigheter vi inte vill veta. Och om kaffet ska vara rättvisemärkt osv. 

Du kan som enskild göra din röst hörd. Du har ett eget ansvar, det glömmer vi bort allt för lätt. Jag tänker i alla fall på mitt sätt protestera mot att RUT-avdraget inte får finnas. Det är inte ett höginkomstbidrag. I mitt hemland Italien har det alltid funnits utan att någon uppfattat det som höginkomstfjäsk, berättar vår vinbloggare Barbro från Italien. Där har städningen inte fått samma höga politiska laddning. Så trist att åter höra uppsatta politiker ägna tid åt tjat om städning. Varför gör du detta, Mona? 

fel fel fel

Det är inte alliansen som vill ta bort RUT-avdraget det är oppositionen!  Vad hade jag hjärnan när jag skrev. 

Ta inte bort städavdraget!

Förstora

Vaknade 5. Kunde inte somna om. Hjärnan gick på högvarv av allt som pågår just nu i mitt liv. Men det finns fördelar också med att få några extra timmar i gryningen. Jag läser  morgontidningarna omsorgsfullt. Och idag handlade det om RUT-avdraget som alliansen bestämt sig för att ta bort om de vinner valet. Bara det gör att jag vet var jag lägger min röst.

Har i många år förundrat mig över det hätska debatten just kring hjälp i hemmen. Som barn till städerska så vet jag att det är ett yrke också att vara stolt över. Men det är svårt när jobbet hela tiden möts av förakt, städa själv kan väl vilken idiot som helst, säger man, eller var en och kan väl ta rätt på egen skit, är ett annat typiskt uttryck. För min mamma och hennes kollegor var städning ett yrke som krävde både erfarenhet och viss skicklighet. Inte "ta rätt på någons skit".

Kan inte begripa  vänsterns ilska över att den som städar mitt hem inte ska kunna få göra det om han/hon för sjysst betalt och arbetet självklart är vitt. Tar vi bort avdragen försvinner knappast städarna däremot deras pension. Det blir svart igen.

ROT-avdraget skattesubventionering som fås för hantverk i hemmet (manligt ) däremot ska vara kvar.

RUT-avdrag, skattesubventionering som fås för städning, barnpassning, hjälp med gamla föräldrar (kvinnligt ) ska däremot bort. 

Som barn till invandrare vet jag också hur svårt det är för många invandrare att få bra jobb. Men hellre städning än inget allts, är det många som resonerar, dessutom är det lätt att bygga upp ett företag i städbranschen där behövs inget kapital, inga lån.  Och som alla vet så är just städbolagen fulla av överkvalificerade invandrare. Men de har jobb. Och genom att avskaffa RUTavdragen tror man sig komma till rätta med att rika människor har invandrare i hemmen som "tjänare". MEN nu visade det sig att det var lika många låginkomsttagare som  "rika" använder sig av RUT-avdraget. 

Lite ilska i gryningen piggar upp.

Full spruta med M

Förstora

Nu sitter vi och jobbar med vårt 4 -årsnummer. Vi gillar jubileer och tar alla chanser till att fira. Så detta nummer av M som utkommer 14 april blir riktigt maffigt. Vi har Sveriges främsta kärleksapostlar, de nya rönen om  kvinnokroppen och en massa vinster som kommer våra 90 000 köpare till godo.

Nu har jag alltså varit omslagsflicka i 4 år, nyss fyllde jag 63. Herregud var ska det här sluta. Hur gammal får en omslagsflicka bli? 

Dags att åka ut kolla in min nya tjänstebild. Har valt en SAAB. Det känns bra. Dessutom är det en underbar bil. 

Pälsar och läppförstoringar

Har varit i Milano på fashionweekend med M:s Art Director och modechef för att se hur det verkligen går till. Dolce & Gabbana, Armani och Krizia lyckades vi knöka in på oss på. Det har tagit månaders för Damernas Världs hyggliga modechef Martina Bonnier att trycka in oss. På catwalksvisningarna sitter bara fina kunder, köpare och världspress. Vi tycker förstås att M är världspress men vi kan knappast säga att vi är en modtidning.

Så mycket pälsar, så många läppförstoringar så skyskrapehöga klackar - och allt i svart. Fina kunder och modepressen är verkligen Fonus-anstuckna. Svart så är du på säkra sidan. Även jag som är en mycket rosa person hade dämpat mig och hade svartsvart på mig också. Tordes inget annat. Kanske åker man ut om man lyser för mycket. Det är catwalken som ska lysa.Allt gick så fort att jag glömde ta upp Iphonen och ta bild. 

Kyligast var det för en modell på Kriziavisningen som endast var iförd pärlor och en lite underbyxa.

Och det har jag ingen bild på heller. Men modechefen plåtade. Så i bästa fall får ni på måndag se bild. 

Hem till underbar tö. Milano bjöd på 12 grader och en blek sol.  Nu ska jag se Midsommarnattens leende på Stadsteatern. Struntar i Melodifestivalen.