Nu är tid att odla min trädgård.

Nu är det över!

Jag drabbades de första dagarna av "post election syndrome". En märklig tomhet. "Was it all there was?" Men några dagar med barnbarnen satte allt i perspektiv och tycker nu att 11 274 personkryss vilket motsvarar 7,6 % av antalet röster på partiet, inte är så illa. Det ger mig en bra "powerbase" att utgå ifrån inför nästa val som inte ligger så långt bort, riksdagsvalet i september 2010.

Men först gäller en tid av återhämtning och reflexion och så ska jag skriva färdigt min bok om "Den nya medicinen". Den har fått ligga i träda under våren, precis som min trädgård. Nu är det dags att "cultiver mon jardin" bokstavligt och bildlikt.

Tack till M-magasin som gett mig utrymme att förmedla mina upplevelser som Mappie och Vardagshjälte i en valkampanj! Tack alla ni som stöttat och uppmuntrat och kryssat. Jag önskar er och alla läsare en trevlig sommar.

Christina Doctare.

PS. Ni som vill följa mina fortsatta öden och äventyr kan följa mig på min blogg på www.doctare.se DS

Intet är som väntans tider

Hej. Nu har jag kämpat in i det sista i valstugan vid Åhléns i Stockholm. Jag har jobbat i stort sett hela våren med valkampanjen. Om några timmar vet jag om jag har jobbat med rätt frågor och rätt strategier för att lyckas med att får välarnas förtroende.  Jag har gjort så gott jag har kunnat. Blir jag vald så blir jag jätteglad och kommer jag inte med så får jag konstatera att jag är många erfarenheter rikare. Det har varit jättespännande att kampanja och möta så väldigt många olika slags människor. Men jag måste erkänna så när några timmar innan valstugorna stänger att det känns rätt pirrigt.

Tack alla  ni som har gett mig stöd och uppmuntran.

Christina

Operation dörrknackning

Det blev succé med dörrknackning i Hultsfred. Media var pigga på den nya approachen- att politikerna kommer ut till väljarna och inte tvärt om, alltså att väljarna ska komma till de politiska mötena.

Vi var precis klara när regnet kom. Det öste ner och när vi skulle dela ut flygblad i Hultsfreds centrum var det inte många ute, samma sak vid cafémötet i vackra Virserum. Men dom som bekämpar vädcrets makter är ju verkligen intresserade.

Det blev stora rubriker och artiklar i alla tre lokaltidnignarna. Bra utdelning på en kampanjdag!

Igår skulle jag  har fortsatt med dörrknackning i Norrköping. Men så blev det inte. Jag måste ha fått i mig något olämpligt. Alla tecken på matförgiftning. Diarré, frossa och illamående. Det var bara att ställa in. Jag stod inte på benen. I all hast ordnades att distriktsordföranden och ombudsmannen tog över programmet istället för mig. En snäll granne åkte till Vadstena apotek, så jag fick Imodium och koltabletter.

Men idag är jag bättre och ska försöka klara av några timmars valarbete i Mjölby. jag kämpar på- tur att man är så envis.

Hög valtemperatur

Så här in i det sista märks att valtemperaturen har stigit precis som termometern. Idag trodde jag att jag skulle dåna av värmeslag när jag stod utanför Konsum i Österbymo och skulle dela ut flygblad och inne i salen där jag höll mitt föredrag var det minst 30 grader varmt. Det gick åt många glas hallonsaft!. Stort intresse från den lilla men tappara skara som hade mött upp i värmen.

Tidigare idag var jag i Stockhom och stod vid valstugan utanför Åhlens. Samma sak där. Intresset finns bara folk får en chans att ställa frågor och ta fram sina egna funderingar. Jag har lärt mig en sak! Vi som kandiderar måste vara ute bland folk och aktivt ta kontakt. "Knacka dörr " eller gå fram till folk och visa att man är beredd att lyssna och ge dem tid att prata.

Det ska visst bli regn i morgon. Bäst att ta med paraplyt. Men det brukar jag alltid glömma nånstans. Precis som jag glömde jackan i valstugan idag.  Tisdag är det Hultsfred och Virserum som gäller med dörrknackning och flygbladsutdelning och så, ja faktiskt ett cafémöte.

Kul att komma tillbaks till Virserum igen där jag medverkat några gånger under musikdagarna med föredrag om hjärnstress och kultur och hälsa.

Nu är det en kamp om varje personkryss. Varje kryss är ett steg närmare Bryssel!

En helt vanlig kampanjdag

Det märks att valet närmar sig. Jag som har hållit på och tuffat omkring i Sverige under hela våren, kan likt det lilla loket i sagan (i mina barns sagobok) säga:  "Jag trror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan... när det är uppförsbacke. Jag hoppas att jag likt det lilla loket kan säga efter den 7 juni.  "Tänk att jag kunde, tänk att jag kunde, tänk att jag kunde... och sedan tuffa vidare.

Folk är faktiskt intresserade och vill veta mer och pratar gärna och ställer frågor. Men de klagar över att de tycker att de inte för höra någonting.

Hallå media -vakna det är bara 10 dar kvar! Egentligen är det bara Rolf Gustavssons artiklar i SvD, som är informativa och intressanta. Men så befinner han sig också på plats i Bryssel.

Nu är det midnatt och dags för vila. I morgon åter en tidig morgon och buss hem till Ödeshög där en snäll granne hämtar upp och så hem och byta kläder för vidare befordran till Norrköping dit partiledaren kommer och skall vara med och vara draglok och åt mig. Då hänger jag på!

Mellan hägg och syren

Nu är det definitivt syren. I alla fall har nere i Skåne där jag befinner mig, närmare bestämt i Hässlehollm. I går kväll möte i Bjuv med en stora skara entusiastiska alliansanhängare. Det är roligt när alliansen kan uppträda tillsammans i valrörelsen. Så var det också på torget i Norrköping i går förmiddag. Då var hela alliansen på plats och öppnade gemensam valstuga och bjöd på tårta och kaffe. Numera har man inte små ynka tårtljus utan små raketer eller stora tomtebloss och sprakar vida omkring. Miljlpartiet hade egen stuga. Jag gick runt och hälsade på alla som var på torget och då sa miljöpartiesterna lite surmulet vi är inte med. "Men hälsa på varandra kan man väl göra i alla fall. Kom och ta en bit tårta!"

Har den konfrontativa blockpolitiken gått så långt så att vi vanliga gräsrötter inte kan uppträda som vettigt folk mot varandra? I så fall tycker jag det har gått för långt. Vi är ju trots allt människor och vi vill något med vår politiska övertygelse. Men uppenbart har vi svårt att hantera olikhet, får då blir den andre parten som tycker olika, per defintion fel. Det är hela dilemmat med svensk inrikespolitik, är man inte lika, och tycker man inte lika, är man fel. Jag drömmer om den dag när också vi häri vårt land, kan säga och verkligen leva efter " Vi är olika men lika värda" Nous sommes different mais egaux. Måste ju öva på franskan. 

Nu är det gjort! Jag har förtidsröstat på Centralen!

Till min förvåning fann jag att man kunde rösta på Centralstation i Stockholm. "Har du glömt ditt röstkort? Vi kan printa ett nytt om du visar ID-kort." Inte hade jag röstkortet med men sagt och gjort. Fram med körkortet och så printades ett nytt röstkort ut och jag tog en valsedel och satte ett kryss för- tja det är väl ingen statshemlighet, just det - på mig själv. Så när jag hade lagt röstsedeln i kuvertet så tänkte jag. Nu är det bara 7999 röster till som behövs.

Vilken jättebra idé att ha "röstlokal" på Centralen. Jag väntar bara på den dagen när vi för rösta via mobilen precis som vi röstar på Schlagerfestivalen. Jo jag inser att det är en hel del teknik och säkerhet som skall till. Men i alla fall.

Har varit på torgmöte i hällande regn i Nyköping. Det var trevligt som vanligt. Men det är alltid något som händer. När jag gick fram till ett äldre par och presenterade mig och ville lämna en broschyr började mannen att råskälla på den där djälva "fascistunionen". Hustrun teg. Sedan avslutade han sin urskällning med följande ord: " Du kan ta dina djävla broschyrer och stoppa upp dom i häcken". Då blev jag arg och sa: "Jag har lyssnat på dig. Men du behöver inte komma med okvädningsord. Jag kräver att du ber om ursäkt.!" Han fortsatte att skälla lite till men jag stod kvar och sa igen att jag krävde en ursäkt. "Vi må tycka olika i politiken man jag förtjänar inte otidiga bemötanden". Vad hände? Han bad om ursäkt och såg plötsligt ut som en lite skolpojke som blivit påkommen med fingrarna i syltburken. Hustrun stod bredvid och rodnade och såg ut som hon ville sjunka ner genom jorden. En skara åhörare hade också samlats.

Ja så kan det gå till på ett torgmöte en regnig fredag i en liten mellansvensk stad i valtider.

"Det är bara kor!"

Det händer märkliga saker på min valturné, som igår till exempel.

Då glömde jag min lilla svarta på perrongen i Varberg - nej inte nån klänning, utan  M-magasins behändiga svarta  tygväska som är så praktisk för A4-papper, biljetter ( för hela veckans alla resor) och broschyrer mm. När jag upptäckte det hade jag nästan hunnit till Halmstad. En hygglig konduktör följde med mig över till norrgående tåg och pratade med sina polare så att jag kunde åka tillbaks utan biljett. Under tiden hann jag ringa hotell Varberg där den hygglige hotellvärden åkte ner och kollade om väskan fanns kvar. Det gjorde den.

Upp på södergående tåg igen med den lilla svarta i högsta hugg. Plötsligt blev det en tvärbromsning och ett ihärdigt tutande och så en förfärlig smäll och ljudet av ben som krasade under tåghjulen. Jag såg halva kokroppar flyga förbi utanför fönstret. "Det är bara kor!" så rösten i högtalaren. Jag tyckte det var jätteläskigt och fick en "flash back " från kriget med stympade människor. Hur kände bonden det som skulle komma och ta hand om sina döda söndertrasade kor? Bara kor? De är väl levande väsen dom också?

Direkt från tåget till möten med invandrarkvinnor som berättar om sina krigserfarenheter. En kvinna berättade hur hennes hus sprängdes i luften och hur hennes anhöriga stympades och dog. Hon överlevde med knäckta ben och armar och med allvarlig PTSD posttraumatisk stress som följd. Det var bara kvinnor som dog!! Som om det var en förringande omständighet att det bara var kvinnor.

På kvällen återigen möte med invandrarkvinnor. Återigen traumatiska upplevelser som måste beröras och berättas, för detta är deras verklighet.

En sån här dag bestämmer jag mig för att lyssnandet är nog viktigare än pratandet. Politiken lägger jag på hyllan. Eller kanske just detta är politikens allra innersta väsen - att lyssna och göra skillnad för dem man möter?

Samtidigt sänder jag en tacksamhetens tanke till alla de snälla personer som hjälpte mig. Men vad är en tappad väska jämfört med ett söndertrasat liv? Ett djurs eller en människas?

Bonde söker fru!

Bonde söker fru!

Jag bor granne med Calle som väntar på brev . Jag träffade honom när jag var på väg hemöver efter ett möte i Lidköping. "Även om det inte blir något, så har man i alla fall satt Borghamn och den här trakten på kartan", sa Calle, som den realist han är. Han står stadigt med bägge fötterna i den östgötska myllan. Intet är som väntans tider -på torsdag får han veta om han har fått några friarbrev.

På söndag om tre veckor får jag veta om det blir lön för mödan och alla dessa månader av slit. Jag har varit runt och pratat och mött massor med folk. De är intresserade och ställer frågor. Det blir spännande samtal. Det motsvarar inte alls den verklighet som media förmedlar. Först idag kom äntligen en positiv artikel om EU i SvD. Det var på tiden! Jag är rätt trött på det där EU-negativa gnället som om valet gällde om vi ska gå med i EU eller inte! Det var ju faktiskt 15 år sen! Sen kan jag hålla med om att det finns saker som kan förbättras, utvecklas och förändras.

I går kväll blev det som en liten förövning och sitta och vänta på röstsiffrorna på finalen i Moskva. Jag gillar Malena - hon sjunger fantastiskt men det var uppenbarligen inte riktigt schlagerfestivalstuk på sången. Om tre veckor sitter man och tittar på samma sätt med en liten klump i magen. Tänk om det blir en så´n där Norgevariant? Jag måste erkänna att jag tycker att det är kul att vara ute och kampanja. Men tala inte om tvätthögarna som tornar upp sig och pappershögarna på skrivbordet som bara växer.....

Christina

Mellan hägg och syren

Hej. Det är ljuvligt vackert ute och man blir glad av vädret. Men det är ju alltid smolk i glädjebägaren. Rasismens bittra droppar. Jag berättade i förrgår om all den rädsla jag möter under min valkampanj när jag är ute bland invandrare som blir utsatta för rasistiska trakasserier. Vännäs blev ju ett tydligt exempel när en grupp förföljer och trakasserar flyktingar. Oacceptabelt. Hörde till min glädje  på nyheterna att 800 Vännäsbor gick ut i protest mot de rasistiska trakasserierna. Skönt.

Ett sätt att säga stopp mot rasismen är faktiskt att rösta i EU-valet. EU-har en antidiskrimineringslag som är väldigt tydlig.och som medlemsstaterna måste anpassa sin nationella lagstiftning tll denna antidisktrimineringslag.  Det tycker jag är bra. Man får inte diskrimineras pga kön, ras, etnisk  eller religiös tillhörighet, sexuell läggning, politisk tillhörighet, eller handikapp. Det har haft effekt. I morgon eftermiddag skall jag vara med på en stor debatt om handikappfrågor som arrangeras av handikappförbundet. Har ni tänkt på vad ordet handicup betyder? En kopp i handen! Förr var de hänvisade till attt sitta och tigga med "a cup in hand". Det har faktiskt hänt en del. över tid i vårt land. Sverige har varit långt framme och gjort mycket och är en förebild får många andra länder när det gäller handikappfrågor. Men många diskrimineras fortfarande. av olika skäl... så mycket återstår.  Människovärdet måste alltid värnas!

Christina

Kick off inför EU-valet

Hej.

Igår var det kick-off inför EU-valet. Jag stod på torget i Norrköping och i Linköping och pratade för människor som passerade förbi i snålblåsten. Jag känner mig osäker på om "torgmöten" når fram. Det är ju en gammal och mycket beprövad modell. Obama försökte ju och lyckades med lite andra varianter via Internet. Jag gör nu också ett fösök att nå ut till alla som jag har haft mailkontakt med under de senste tre åren. Det blev drygt 3000. Men jag tror faktiskt på de de mänskliga mötena och man möter en grupp som är beredd att lyssna och så berättar jag om mina tankar och idéer inför EU-valet och så ställer de frågor och så blir det diskussion. Det är den formen som jag känner mig mest hemma med.

En fråga som jag får när jag har möten med olika invandrargrupper är följande: "Vad kan EU göra för den växande rasismen inte bara i det här landet utan i hela Europa?"

Fundera på den ett tag och kom gärna med kommentarer.

Jag återkomer med mina svar eller snarare försök till svar. Hälsningar Christina

Jag tror på de mänskliga mötena!

Halvvägs i kärringarallyt

Min Valborgsaftonsfirande firande bestod av två timmars intensiv TV-debatt på syriansk TV som sändes från Södertälje. Det behövdes inga majbrasor  för det var fullt ös i diskussionen. Med var Evin från sossarna, Abir från Centerpartiet, Mettin från Folkpartiet och Christoffer från Moderanterna och undertecknad. Det var god stämning och en och annan rallarsving blev det förstås. Christoffer frågade mig efteråt om jag skrev böcker får han hade sett en bok med mitt namn hemma i sin farmors bokhylla, då märkte jag ålderskillnaden. Den hade inte märkts i diskussionen utan det som blev väldigt tydligt var en uppdelning i vänster-höger. Inte ung-gammal. jag tror att det är bra med en blandning.

Vi ser nog i mångt och mycket samma problem men hur  vi utifrån våra olika värdegrunder formulerar olika lösningar på problemen. Då blir ålder mindre väsentligt.

Två timmars intensiv debatt är som att springa maraton. Man känner sig onekligen en smula matt efteråt. Speciellt som jag inte hade hunnit äta något innan. Två cheeseburgare efteråt blev räddningen från värsta hypoglykemin.

Sveafestivalen i Umeå förra veckan blev en sån där höjdare med massor med mänskliga möten. Tillsammans skapar vi berättelserna och bilderna av en gemensam framtid. Jag mötte kvinnor som jobbade på Volvo Lastvagnar och var varslade men ändå hade en optimism, trots allt. Jag beundrar dem måste jag säga.

Har råkat ut får en ny bronkit. Ny omgång med antibiotika, sprayer och hostmedicin efter läkarbesök i måndags. Men jag tuffar på som det lilla tåget " Jag tror jag kan. Jag tror jag kan. Jag tror jag kan." när det är lite uppförsbacke med hälsan. Om några dagar blir det "Tänk att jag kunde. Tänk att jag kunde. Tänk att jag kunde! Jag mår redan bättre vid tanken på att snart få vara med om nya mänskliga möten.

Kvinnors hälsa

Den gångna veckan har alla möten kommit att handla om kvinnors hälsa eller snarare ohälsa. Det har varit så mycket PTSD ( Post traumatisk stress) som jag har mött. Jag blir faktiskt rätt tagen av det och varav hjärtat är fullt talar munnen.

Jag har mött så många kvinnor som mår så dåligt. Väldigt många som lider av posttraumatisk stress verkar ha hamnat i kläm när Försäkringskassan driver arbetslinjen och dessa kvinnor orkar inte arbeta heltid. De jobbar på lönebidrag 50 % och är sedan halvtidspension. Om just denna modell och lösning skall försvinna så drar man ju undan mattan för alla dessa kvinnor. 

Det är ju inte riktigt en EU fråga men ibland tar verkligheten över. Det går inte att tala om genmanipulerad mat och miljöhot när de kämpar för sin egen överlevnad.

Jag undrar hur det är för de andra i kärringarallyt? Tar verkligheten över för dem också, som det gjort för med den senaste veckan?

Den massiva folkliga reaktionen mot det nedlagda våldtäktsmålet tycks ha haft effekt.

Unga kvinnors situation oroar mig!

Så blev det då ändring.

Målet mot den 42 åriga våldtäktsmannen skall tas upp igen. Bra med folkstormar och skönt att folk reagerar. Vid såna här tillfället är internet verkligen bra. Det går snabbt att få till ett upprop och reaktionerna lät ju inte vänta på sig. Flickan var omhändertagen för samhällsvård  när hon blev utsatt för våldtäkterna och påtvingad amfetamin av samme förövare. Hon bodde alltså på ett behandlingshem när allt detta hände. Hur i all världens dar kunde det få ske? Hur skall unga flickor skyddas från våld, våld och åter våld. De drabbas av PTSD post traumatic stress disorder och tiden läker inte alla sår. Tvärtom.

Igår var jag i Lidköping och talade på kvinnoföreningen ANDRUM om PTSD, Post traumatic Stress Disorder. Hundratalet kvinnor och några män lyssnade när jag berättade om konsekvenserna av våld, våld och åter våld. Om vi överlever våldet så finns ärren i själen kvar. Tiden läker inte alla sår.

Ikväll var jag på en bosnisk förening i Göteborg och talade om  EU. Men det dröjde inte länge förrän vi kom in på kriget och våldtäkterna, tortyren och den etniska rensningen.  Våld, våld och åter våld och så många som lider av allvarlig PTSD och tiden läker inte alla sår.

Det blev mycket om våld den här gången, men det är en bister verklighet och faktiskt en anledning till att jag kandiderar till EU. Efter mina krigserfarenheter ser jag EU som en möjlighet att skapa fred i Europa genom att också få med länderna på Balkan in i EU-gemenskapen.

Mitt påskuppror. Den 15-åriga våldtagna flickan skall inte ha dött förgäves. Kräv resning i det nedlagda åtalet i målet mot den 42-åriga våldtäktsmannen.

Glad påsk men jag har också ett påskuppror och ett påskupprop!

Bryssel gav mersmak! Det var helt klart att vi mappiesar har något att bidra med i Bryssel. Det verkar inte vara lika åldersfixerat som det är här hemma. Mer fokus på kompentens och erfarenhet. Det kändes rätt befriande. Sen är det upp till de svenska väljarna som måste säga sitt!

Hade vi haft det EU vi har i dag för 17 år sedan, då hade kriget i Bosnien aldrig blivit så blodigt och så långdraget som det blev. Det blev vi eniga om som diskuterade EU:s utrikes- och biståndspolitik med företrädare för EU-kommissionen. Men på den tiden hade EU inte de muskler som EU har idag. Så kriget blev förfärligt med miljontals traumatiserade människor och och flyktingar som följd.

Det är därför fred och säkerhet står högst på min agenda eftersom jag har arbetade i kriget på Balkan.

Från underbart Brysselväder till ett fantastiskt vårväder här hemma. Vilken påskafton. Inte ett moln på min himmel. Jo, att den unga flickan som våldtogs av en 42-årig man, att hon var så pressad att hon tog livet av sig häromdagen och därför har åklagaren beslutat att lägga ner målet. Det är upprörande! Deltag i mitt påskuppror! Så får det inte gå till!

Skriv en kommentar om du stöder mitt påskupprop!

Trots allt Glad påsk!

önskar

Christina