Terrassenweer och fylld av hopp

Vilka härliga två dagar i Bryssel.

Det var minst 20 grader varm ute. Det var , vad man på flamländska kallar terassenweer, så varmt att man kan sitta ute och äta på terrassen. Det gjorde alla i Bryssel och det är klart att lunchen smakar extra gott när man sitter ute i vårsolens glans och ser stora parlamentsbyggnaden framför sig med banderoller "Det är ditt val den 7 juni" på alla andra möjliga språk.

Det är en enorm stämning i Bryssel. Stan formligen sjuder av aktivitet och det finns verkligen ett framtidshopp trots finanskrisens orosmoln vid horisonten. Jag känner mig otroligt "taggad" att kämpa för att komma till Bryssel och så fylld av hopp!

Det hade varit bra med dagisväst och röd keps

I Europaparlamentet var det mInst hundratalet grupper som hade bestämt sig för att komma till Bryssel just denna dag 1 april. Vi som kom direkt från flyget hade bagage att dra på och skulle samsas med alla andra- helt klart hade det varit hjälp med neongul väst och röd keps för att ha koll på varandra. Ett kreativt kaos med vår i luften - 15 grader varmt. Nog våras det för oss i käringarallyt ner till Bryssel. 

Det känns som skolresa i realskolan

Sitter nu på Bromma och väntar på planet som skall ta oss till Bryssel.

Det känns som att vara ute på skolresa i realskolan. Man hänger med gruppen och behöver inte tänka på logistiken. Det har någon annan gjort åt en. Sådant är ovant. Själv är jag så van att ratta mina resor själv och styra och ställa. Då finns det ingen att fråga: " Fröken, fröken när är vi framme? Får vi ta matsäcken nu?

Jag kommer ihåg när jag reste tåg med ungarna när de var små. Vi hade knappt hunnit till Södertunneln förrän de frågade efter matsäcken, serietidningarna och det obligatoriska godiset.  Redan i Södertälje var allt uppätet och resan bestod av ett enda långt tjat, när är vi framme?

Jag ska försöka att inte tjata på Fröknarna och fråga när vi är framme. I sinom tid lär jag väl komma till Bryssel. Men kul är det och väldigt annorlunda i denna roll. Ovant och lite spännande.

Fråga: Hur får man igenom sin hostmedicin genom säkerhetskontrollen? Genom att hälla den i små medicinburkar av plast som är mindre än 1 dl och linda in i två plastpåsar. Det hade dom aldrig sett i kontrollen men det var OK.

Jag har fått en idé- att göra små resekit med mediciner och smink. Precis som jag en gång i världen gjorde emergency prosthesis kits för amputerade i kriget på Balkan. Men se det är en helt annan historia.

Ojämlik hjärsjukvård och Brysselresa

I morgon bär det av till Bryssel för några dagars studiebesök. Jag försöker packa enligt "travel light". Tänk att jag aldrig blir bra på det.

Miljö, säkerhet och mänskliga rättigheter står på programmet. Medan jag packar lyssnar jag på nyheterna och hör att hjärtsjukvården är ojämlik i jämförelse mellan olika landsting enligt Socialstyrelsen.

Som mappies är risken ännu större att vi dessutom får sämre hjärtsjukvård än männen. Enligt Hjärtlungfonden underbehandlas 80-90% av oss mappies, alltså medelålders kvinnor! Ve dig om du dessutom råkar på i fel landsting!

Nej nu går jag och gör gubbröra- ansjovis, hackat ägg, dill och gräslök på en hårdbrödmacka.

Att bli stylad för att synas!

Att valkampanja handlar om att synas! Inte för mycket! Inte för litet! Utan precis lagom!

Jag som alltid har varit lite beige i mitt färgval  inser nu att beige är inte färgen som gäller. Min stylist Ia har föreslagit färger som jag aldrig skulle vågat mig på förut som plommonlila och blågrönt , som hon har matchat med massa spännande sjalar.

I dag har jag ägnat dagen, min lediga dag åt att rensa ur mina svarta gubbkostymer ur garderoben. Väldans vad mycket svart det fanns och så mycket plats det blev i garderoben.! Jag tror att mina svarta kostymval har handlat om en önskan om att uppfattas som seriös och då i rollen som doktor och expert. Det var ju ett tag sedan jag lämnade den vita rocken, som en varumärkessymbol.

Men blir jag mindre seriös om jag har mer trendiga kläder i spännande färger? Nej jag tycker nog inte det. Jag syns mer och det var ju liksom det som var meningen. Med ett annat perspektiv kan man ju kalla det för varumärkesdesign. Om jag nu är mitt eget varumärke så betyder det ju rätt mycket hur förpackningen ser ut. Gudrun verkar ha gjort den röda jackan till sitt eget varumärke i kombination med de höga klackarna. Marita är mer åt det svarta men så har ju hon också befunnit sig i en gubbstruktur hela sitt liv, precis som jag. Undras vad Marit tänker?

AMF silar mygg och sväljer kameler! Om hur jag har bidragit till Christer Elmehagens pension

När jag för några år sedan föreläste om stress och hjärnstress för ledningen för AMF pension  hade jag min bok "Vägen till hälsa"  med mig. Den ville man ha och beställde 20 ex.  Jag hade inte så många böcker med mig så jag lovade att  leverera böckerna till AMF:s kontor påföljande dag. Mitt pris var 170 SEK per bok.

-Jag är inte beredd att betala 170 kronor för de kostar 157 på nätet. För vi måste ju hålla i pengarna och tänka på att vi inte slösar bort pensionstagarnas pengar, sa personalchefen.

Hon fick mig att känna mig som jag hade försökt bluffa till mig 260 spänn på pensionstagarnas bekostnad. Jag hade ju jag levererat dem på ort och ställe så hon slapp de 19.80 kronor per bok i porto som det kostar när man köper på Internet.

-Men kör i vind. Det är bättre att jag säljer boken till ett lägre pris och att de läser den än att jag är dumsnål och inget säljer och ingen läser den!

Jag tänker nu på denna lilla händelse när jag läser om Christer Elmehagens egen pension på 62 miljoner kronor. Är det  inte att sila mygg coh svälja kameler? Jag undrar hur personalchefen känner sig ikväll, timmarna innan allt blir offentligt? Vad visste hon? Vad visste Vanja? Vad jag vet är att jag har bidragit till Christer Elmehagens pension med 260 spänn,

Alltid nåt! sa F-n när han såg Åmål! 

Vad är det för skillnad att vara en mappie än att vara en man som kandiderar till Bryssel?

Vad har vi mappiesar som kandiderar till Bryssel gemensamt som skiljer oss från männen som kandiderar?

Temat för dagen är att vi alla färgar håret eller gör slingor. Varför gör vi det. Inte många män i samma situation gör det. Jag tror att Gerhard Schröder gör det och någon påpekade det och det blev till och med rättsak? Men sa var han ju också förbundskansler och spelade i en annan liga. Löjligt med sådan fåfänga tänkte jag då. Men nu är jag själv där.

"Du ska ha mörka slingor i ditt hår!" sa George när jag besökte honom första gången. Han är min haristylist rekommenderad av min stylist  Ia som hjälper mig med kläder och smink. "Va!" nästa skrek jag "Mörka slingor..Det har jag aldrig haft!"  Då sa George helt lugnt. " Jo det skall du ha för då syns dina gröna ögon mycket bättre, än när du har ljusa slingor!"

Det var ett argument som jag föll för. Det var ju oemotståndligt! Han som har stylat så många har den där blicken att se - och se möjlgheterna. inte den där avfärdande blicken som  jag som mappie råkar åt för så ofta. Utan den där intresserade granskande blicken, som jag också  har märkt hos fotograferna som skall ta bilder. Det gör mig nästan lite generad.

Så vad vi mappiesar i käringarallyt har gemensamt är att vi fixar färgen på frillan och blir snyggare.  Marita gör det. Gudrun gör det. Marit gör det och jag gör det. Geroge hade rätt. Mina gröna ögon syns mer. Jag är riktigt nöjd. Men männen gör det inte. Bara Gerhard Schröder!

Åter på banan!

Det har varit segt! Jag blev sjuk, rejält dålig. Fick lunginflammation! Jag fick inte tekniken att funka och kände mig dubbelt misslyckad. Inte nog med att jag blev sjuk mitt under valkampanjen. Så klarade jag inte det som varenda 10-äring i Sverige kan, nämligen blogga. Brrr. Vilken dålig kombination.

Men skam den som ger sig. Nu är jag uppe på banan igen.

Frågan är får man bli sjuk under en valkampanj?  "Vad gör man när det regnar i Spanien?"  Man låter det regna. Jaha, då är man sjuk när man är sjuk. Alla andra accepterade att jag blev sjuk och rådde mig att ta det lugnt och se till att jag blev frisk. Mina egna krav gjorde det nog svårast för mig själv.

Hur många gånger har du jobbat när du har varit sjuk? Min spaning är att alla vi mappiesar har gjort det inte bara en gång utan massor med gånger. Känner du igen dig?

Nu bloggar jag igen!

Mappiebloggen

Hej!

Roligt att vara tillbaks som årets Vardagshjälte och Mappie framröstad av 10 000 läsare M-magasin. Härligt med uppmuntran och stort tack!

Under våren komer jag att blogga om mitt liv i stort och smått, om Om hur det är att driva valkampanj till Europaparlamentet, om att bli stylad och köra "kärringarally" till Bryssel. och klara livets vardag.

Gissa hur man får in fyra toppkandidater till EU-parlamentet i en FIAT 500?

Jo, Marita Ulvskog i framsätet bakom ratten, förstås. Hon har ju ändå varit minister och partisekreterare. Jag sitter bredvid henne i framsätet och har synpunkter på det mesta, som vanligt. Också på hennes sätt att ratta bilen! Och så har vi Gudrun som brer ut sig i baksätet med sina långa ben. Men Marit då? Nä, hon fick inte plats. Hon fick stå utanför och kika in på oss andra.

Hur det gick i verkligheten? Ja det får vi reda på om tre månader.

Kram Christina