Bör jag ha dåligt samvete som älskarinna?

FRÅGA Jag är 75 år och har i tio år träffat min ungdoms älskade som jag träffade i Spanien när jag var ung och vi var tillsammans i flera år då. Vi gifte oss båda på var sitt håll, han med en spanjorska och jag med en svensk man. Då och då, eftersom vi är i samma bransch, träffade jag honom. Vi kände båda starkt för att inleda ett förhållande men bestämde oss för
– vi båda hade barn – att avstå.

I många år hade vi ingen kontakt men för tio år sedan letade jag rätt på honom, då jag blivit änka. Vi återsåg varandra i Köpenhamn, neutral mark, och det var en helt underbar helg. Vi bestämde oss för att jag skulle få en plats i hans liv om jag inte krävde skilsmässa.

Sedan dess träffas vi fyra gånger om året. Han har ordnat en liten lägenhet i den mindre stad han bor i. Vi ses intensivt, men aldrig på natten för hans fru och han har bestämt att han ska vara hemma vid middag. Jag tänker fortsätta med det så länge jag orkar fara fram och tillbaka. Vi talar aldrig om hans fru, men jag förstår att hon vet om min existens.

Min fråga handlar om moral. Flera av mina väninnor (de är förstås gifta) tycker inte om det jag gör och har tagit avstånd. De tycker att jag ska tänka på hustrun.

Mina två närmaste väninnor har inte samma uppfattning utan är snarare lite avundsjuka, för de är också änkor. Dock har de svårt att klara av att gå mellan mig och de andra väninnorna som är med i samma golfklubb och en annan förening.

Bör jag ha dåligt samvete? Hjälp mig att argumentera! Jag säger att det inte är mitt problem utan hans, har alltså inga problem med älskarinnerollen. Men här där jag bor ses mitt val inte som ett bra val.

Señoritan

PER Om jag förstått dig rätt så har du för egen del inga problem med att vara älskarinna och kommer hursomhelst att fortsätta relationen på det här sättet så länge du orkar.

Din fråga till mig är snarare om du borde ha dåligt samvete gentemot hans fru. Jag börjar med att ni aldrig nämner hans hustru eller pratar om hennes eventuella vetskap om dig och dina möten med hennes man. Det är kanske så att din älskare och hans fru kommit överens om att göra en kompromiss, men det är tydligen ingenting som du vet säkert utan bara anar.

Skulle det göra skillnad för dig om hon vore ovetande? Om hon vet om och har gått med på kompromissen att han är hemma på kvällar och nätter så kan du inte veta om hon har gjort det för att hon känt sig tvungen (och lider av det som pågår) eller om hon är okej med det så länge han kommer hem på kvällarna. Det måste bli upp till din egen moraliska kompass att välja vad du vill tro om den saken.

Du har redan prövat olika sätt att se på detta. Det skulle kännas en smula förmätet av mig att tala om för dig om du ska ha dåligt samvete eller inte. Men första steget till ett moraliskt ställningstagande måste ändå vara att prata i klartext om saken med din älskare, så att du vet vad du har att ta ställning till.

NUVARANDE Bör jag ha dåligt samvete som älskarinna?
NÄSTA Är vår bankmans förslag på sparande verkligen det bästa för oss?