Vi är rädda för att göra fel med barnbarnen!

FRÅGA Vi har alltid haft goda relationer till våra nu vuxna barn. Det gäller också deras kompisar och även kärleksrelationer. Vårt hus har varit öppet och en samlingsplats. Idag har alla våra barn egna familjer och är bosatta på olika håll i landet. Vi rycker in och hjälper till som barnvakter när det behövs och när vi har möjlighet. För några år sedan förändrades detta då vår yngste son träffade en kvinna som han gifte sig med och de har nu tre barn. Vi märkte tidigt att hon kritiserade honom, och även oss, och kunde skälla ut honom inför andra. Han blev mer tillbakadragen, på sin vakt och stingslig. I samvaron med dem har vi ofta känt en spänning och blivit oroliga för att säga/göra ”fel” så att det blir dålig stämning.

I sommar behöver de avlastning med barnen då vi redan bokat in annat, de har till och med gjort ett schema. Vi har bokat av några av våra aktiviteter och meddelat att vi inte kan ställa upp exakt alla dagar. Jag fick en utskällning för att jag inte förstod deras situation – en chockartad upplevelse. Sedan ringde vår son upp igen, gav tydliga instruktioner och avslutade med ”därefter ska ni aldrig behöva ha barnen mera”. Han skulle säga upp all kontakt med oss.

Hotet var dock inte så allvarligt, vi har setts igen, med samma oro för att göra fel. Vi börjar bli till åren och vill inte lägga så här mycket energi på konflikter. Hur ska vi förhålla oss?

Ewa

PER Jag förstår att det är oroande för er då ni upplever att er son påverkas negativt av sitt äktenskap. Man skulle kunna tolka er sons jobbiga agerande som ett bakvänt sätt att be om hjälp med relationen. Men även om ni orkar och vill försöka reda ut situationen så har ni inget riktigt mandat att lägga er i er sons äktenskap. Inte med mindre än att han själv tar upp saken med er.

När det gäller barnbarnen är det inte rimligt att er son och hans fru dikterar villkoren för barnpassning.
I längden måste ert engagemang bygga på överenskommelser och ömsesidig respekt.

Nu var han visserligen inte beredd att genomföra sitt hot om att beröva er barnbarnen, men det är ingen framkomlig väg att ställa ultimatum på det sättet. Det bästa ni kan göra nu är antagligen att gjuta olja på vågorna och så långt möjligt undvika att gå in i konflikterna, även om ni känner er orättvist anklagade och utnyttjade. Och att vara tydliga med vad, och hur mycket, ni är villiga att göra för att avlasta dem i vardagen.

NUVARANDE Vi är rädda för att göra fel med barnbarnen!
NÄSTA Sommarens bästa ljudböcker