FRÅGA Jag är nybliven pensionär med 15 000 kr i pension efter skatt. Min sambo har 8 000. Huset är mitt och driftskostnaden ligger på 4 000 kr i månaden. Jag betalar knappt 2 500 kr
i månaden för lån (endast jag betalar kostnaden). Vi har var sin bil och lite pengar på banken. Sambon betalar
3 000 per månad och jag 5 000 till ett gemensamt räkningskonto. Vi handlar mat var och en efter behov. Jag för lite mer. Är denna fördelning någorlunda schyst gentemot oss bägge?

Margret

 

BIRGITTA Sambolagen kräver inte att parterna ska försörja varandra på lika villkor. En sambo har inte någon laglig skyldighet att försörja den ”fattigare” i relationen.

Den som äger huset i en samborelation (i de fall bostaden inte utgör gemensam samboegendom) är inte skyldig att dela med sig av värdet vid en separation. Den ”inneboende” sambon kan inte dra nytta av vare sig värdet eller värdestegringen i fastigheten. Följdriktigt bör man som sambo inte investera i den andras fastighet utan att få delägarskap. Därmed är det husägaren som ska stå för räntor, amorteringar, underhåll och standardförhöjande investeringar. Sambon ska i stället betala skälig hyra och dela på hushållskostnaderna efter förmåga. 

Att den av er som har den bättre ekonomin står för en större andel av hushållets kostnader kan man tycka är i sin ordning. Er modell innebär att ni bidrar proportionellt efter var och ens inkomst, du för drygt 63 procent av era gemensamma inkomster efter skatt – och din sambo för 37 procent. Med det som underlag kan ni räkna ut hur mycket var och en ska bidra med till era hushållskostnader.

En annan modell är att båda, oavsett inkomst, betalar lika mycket. Eller att båda ska ha lika mycket kvar för personligt bruk eller eget sparande, efter att ha betalat sin andel av hushållskostnaderna.