FRÅGA Jag är en kvinna född 1948 som gifte mig med en jämnårig man för 18 år sedan. Vi hade då nästan vuxna barn, två var. Då var det självklart för min make och hans familj att vi skulle ha äktenskapsförord. Det hade han haft med exfrun och familjen ägde vid den tiden bland annat en stor gård. Jag ifrågasatte inte det utan var lycklig över att gifta mig med en man jag älskade. Jag hade, och har även nu, en välordnad ekonomi med avsatta pensionsmedel men inga stora besparingar.

Under vårt äktenskap har min man arbetat ihop en stor förmögenhet i sitt bolag. Han har ärvt pengar och köpt ett fritidshus för pengar som kom från försäljning av gården. Allt detta är hans enskilda egendom som hans barn kommer att ärva. Fram tills för två år sedan delade vi alla gemensamma kostnader lika. När jag påtalat att det är orimligt med tanke på hur olika våra tillgångar ser ut, har han betalat 20 procent mer. Hans förmögenhet är mer än 10 gånger så stor som min. Jag står som förmånstagare till hans pensionsförsäkring, vilket känns som en trygghet, och mina barn är förmånstagare till min, eftersom det är det enda jag kan lämna efter mig. 

Det känns inte bra efter ett långt äktenskap att dela liv men inte tillgångar. Äktenskapsförordet är enligt min mening en gammal företeelse för att kvinnan/mannen inte ska sticka efter ett par års äktenskap med hälften av mannens/kvinnans förmögenhet. Jag har inga planer på att lämna min man, men den ojämlika ekonomin finns som en klyfta mellan oss. Min man argumenterar för äktenskapsförordet med tanke på våra särkullbarn, men jag skulle vilja lösa arvsfrågan med ett testamente. Är det förmätet av mig att vilja ha mer av min mans pengar och skrota äktenskapsförordet? 
L

BIRGITTA Du har själv en välordnad ekonomi, säger du. En brysk fråga: Vad är problemet? Du kan ju om det skulle knipa försörja dig själv. Jag har inga principiella synpunkter mot äktenskapsförord. Här föreligger dock en farlig fälla: Vad står det i ert äktenskapsförord? Är det ömsesidigt, eller gäller det enbart hans tillgångar? Om det enbart är din mans tillgångar som är skyddade som enskild egendom, och inte dina, blir det verkligen snett. 

Vid en skilsmässa skulle han då inte bara ta med sig sina egna tillgångar, utan även hälften av dina som giftorättsgods. Till exempel ha rätt till hälften av din pensionsförsäkring som du skrivit på dina barn. Samma sak om du har något bankkonto i ditt namn, eller andra tillgångar. Om dessa inte utgör din enskilda egendom utgör de giftorättsgods som ska delas lika netto vid skilsmässa.

Hans pensionsförsäkring, som du förlitar dig på som framtida trygghet, den ägs av din man. Utgör även den hans enskilda egendom? Det betyder i så fall att den tillfaller honom till 100 procent, inte dig, vid en skilsmässa. För det ska du veta: att byta ut ett namn
i en försäkring gör man med ett penndrag. Den rätten tillfaller den som äger försäkringen. Inte förmånstagaren.
I dag står du som förmånstagare, men inför en eventuell skilsmässa finns det risk för att ditt namn byts ut. Man måste alltid gardera sig mot det värsta. Pensionsförsäkringen går emellertid lätt att trygga så att den blir din, även vid skilsmässa. Sådana bindande förmånstagarförordnanden går utmärkt att skriva och är inte alls ovanligt. Det bör din man respektera.

Men försök förlika dig med att ett ömsesidigt äktenskapsförord faktiskt förenklar er arvssituation eftersom ni båda har särkullbarn. Hans barn ärver hans tillgångar. Dina barn ärver dina. Inget krångel. Bröstarvingar har enligt lag rätt att få ut som minst sin laglott, det vill säga hälften av sin arvslott. Särkullbarn dessutom direkt efter dödsfallet. De kan också kräva att få ut marknadsvärdet av till exempel en fastighet, vilket kan tvinga fram en försäljning. Men det är klart, din man kan om han vill skriva testamente till förmån för dig. Det är juridiskt okej så länge han inte kränker sina barns rätt till sin laglott. 

Gör inte ett problem av att han äger mer än du. Det är ju ert gemensamma vardagsliv som är det viktiga. Där tycker jag däremot att han kan dela med sig mer generöst. Han borde kunna stå för en väsentligt större andel av kostnaderna för ert gemensamma hushåll. Andemeningen i äktenskapsbalken är att den av parterna som har mest förväntas försörja sin andra hälft på ett sådant sätt att båda kan leva med samma standard. På så sätt ger han också dig utrymme att månadsvis kunna spara till ett eget trygghetskapital. Tänk mer självständigt. Det kommer du må bättre av.