FRÅGA Min make är svårt sjuk i alzheimer. Han har två vuxna barn från ett tidigare äktenskap. Vi har ett (vuxet) gemensamt barn.

Vi har tidigt 90-tal upprättat ett inbördes testamente med följande lydelse: ”om jag, XX, avlider först skall min maka XX med fri förfoganderätt erhålla all min kvarlåtenskap. Efter bådas vårt frånfälle skall min kvarlåtenskap fördelas enligt lag mellan mina bröstarvingar.”

Samma lydelse har skrivits ömsesidigt. Jag har nyligen konsulterat en jurist om vad som egentligen gäller vid faderns död för de två särkullbarnen. Enligt juristen ska särkullbarnen ha ut hela sitt arv efter sin far direkt efter hans död. Jag har fått den uppfattningen att arvet består av två delar: arvslott och laglott. Den ena delen betalas ut direkt efter faderns död, den andra vid den efterlevandes (det vill säga min) död. Vem har rätt? Juristen eller jag? 

Tacksam för svar!
Karin

 

BIRGITTA Det är korrekt att särkullbarn har laglig rätt att ärva sin förälder direkt efter dödsfallet. Till skillnad från gemensamma barn, som får ärva sina föräldrar först när båda har avlidit. Vill man begränsa arvet till en laglott, det vill säga hälften av en arvslott, måste man uttrycka detta
i ett testamente. 

I ert fall skulle ni då ha skrivit att särkullbarnen ska få ut sin laglott när pappan avlidit och få ut resterande arv när även du är borta. Jag tycker att du ska återkoppla till din jurist och reda ut den konkreta effekten av formuleringen i ert inbördes testamente. För man kan inte kringgå särkullbarnets lagliga arvsrätt direkt efter dödsfallet. 

En frivillig överenskommelse med din mans barn kan möjligen vara en lösning.