FRÅGA Tror att jag kommer med en ”klassiker”: 

Min man och jag är gifta sedan 20 år. Vi har inget äktenskapsförord utan äger det vi äger tillsammans. Vi har tre barn, de två yngsta bor hemma. Min man tjänar 200 000 kr i månaden. Jag jobbar halvtid sedan vi fick vår ”sladdis” för sex år sedan. Min lön är 17 000 kr i månaden. Båda summorna är brutto. 

Jag betalar barnomsorg, barnens kläder, min bilförsäkring, tv-avgift och mat när vi är ensamma hemma, samt egna resor. Min man betalar huslånet
(3 miljoner), hemförsäkringar, el och alla gemensamma resor samt mat när han är hemma, han jobbar på annan ort.  

Nu till problemet: Jag är sedan tio år anställd på ett företag som EJ betalar någon tjänstepension. Har börjat oroa mig lite för min framtida pension (jag är 45, maken 55). Jag tyckte det var rimligt att han skulle kompensera min uteblivna halvtidslön med 10 000 kr netto, där jag kunde avsätta 6 000 kr/månad i en kapitalförsäkring. Han gick med på det, men det blev bara tre månader, sedan rann det ut i sanden. Olika argument såsom ”den här månaden var det stora utgifter”, ”jag kanske får kvarskatt”, ”vet du hur mycket utgifter vi har?” 

Till saken hör också att han själv sparar 25 000 kr/månad på en liknande kapitalförsäkring. Hans argument låter så här: ”Om jag dör så faller ju allt ändå ut till dig”, ”vad gör vi om jag förlorar mitt välbetalda jobb, då måste vi ha en buffert”, ”vi kan byta, så tar du mitt jobb så kan jag vara hemma”.

För övrigt har vi världens bästa liv tillsammans och med dessa fina inkomster borde ingen behöva oroa sig, kan jag tycka. Men detta stör mig. Ska jag kämpa för min pension eller ska jag släppa det och lita på att allt löser sig om något inträffar eftersom vi är gifta? 

Pensionslös

 

BIRGITTA Som sagt. Det är inte första gången denna sortens ”klassiker” dyker upp. Men det är nog inte helt uppenbart för oss som läser, att ni har ”världens bästa liv tillsammans”. Du lever på ett gungfly och det tror jag nog att din man är medveten om. Ändå bryr han sig inte om din oro. Din man tar lättsinnigt på ditt ekonomiska underläge. Det är inte särskilt kärleksfullt.

Din käre make sparar generöst åt sig själv i en kapitalförsäkring. 25 000 kr i månaden. Ett ganska häftigt sparande åt sig själv. För det är ju han som äger kapitalförsäkringen. Inte du. Lägg det på minnet.

Samtidigt har han ”glömt” och ”slarvat” med att sätta in den självklara månadsvisa insättningen åt dig på ditt konto. Som ett nödvändigt sparkapital och kompensation för ditt halvtidsjobbande, din låga lön och för dina arbetsinsatser i hemmet till gagn för både honom och era barn. Som garanterat ger dig fattigpension vad det lider.

Din kapitalförsäkring ska ni förresten säkra som din enskilda egendom. Det innebär att den förblir din även vid en skilsmässa. Det är många frånskilda kvinnor som stått där med lång näsa när exet tagit tillbaka hälften av det han ”gett” till sin hustru som lönekompensation. 

Vad gäller hans kapitalförsäkring: ”Den får du när han dör”. ”Du får allt”, säger han. Hur vet du det? Vem står som förmånstagare i den kapitalförsäkringen? Ett förmånstagarförordnande, det vill säga det namn som står inskrivet som förmånstagare i försäkringen, går före vad som än står i ett testamente. Vad står skrivet i ert testamente? Vem står som förmånstagare i hans kapitalförsäkring? Har du koll på det? 

Du bör också förvissa dig om att din mans kapitalförsäkring verkligen utgör giftorättsgods. 

Att din man inte fortsätter att avsätta delar av sin feta lön till sin fattiga hustru är faktiskt magstarkt. Vad har du att leva på om han sticker? Han vet med stor sannolikhet hur skör och farlig din ekonomiska situation är. Inte minst vid en separation. Vad händer om din man en dag kommer hem och säger: ”Jag vill skiljas”? Vad tillfaller då dig? Vad har du då att leva på?

Om din man har respekt för dig bör han omgående ge sig tid att tillsammans med dig tröska igenom ert ekonomiska liv. Lägg alla papper på bordet. Konkret betyder det att ni i teorin tar död på varandra medan ni fortfarande är i livet och ”skiljer” er medan ni fortfarande är vänner. Jag tror ni båda blir mer klarsynta när ni inser vilka konsekvenserna blir för var och en. 

Men du måste se verkligheten även på ditt jobb. Du bör försöka förhandla upp din lön eftersom din arbetsgivare inte erbjuder kollektivavtalad tjänstepension. Det är ett vanligt förfarande på företag utan kollektivavtal. Du kan kräva ett lönelyft på minst 4,5 procent av din lön. För så mycket avsätter en arbetsplats med kollektivavtal på löner upp till en månadslön på cirka 38 000 kr (vilket motsvarar 7,5 inkomstbasbelopp). Helst ska du begära en högre löneökning än så eftersom privata tjänstepensioner på den öppna marknaden har högre avgifter än de som förhandlats fram till de kollektivavtalade försäkringarna. Har man en lön på över 38 000 kr får man upp mot 30 procent av lönen avsatt till sin tjänstepension.