FRÅGA Min man och jag har varit gifta i drygt 30 år och börjar nu närma oss pensionsåldern. I början av vårt liv tillsammans, med hus och barn, hjälptes vi åt efter förmåga med utgifterna. Under senare år har det inte varit så stor skillnad på våra inkomster. Det kommer däremot att vara ganska stor skillnad på våra pensioner, för min del på grund av studier, barnledigheter och ett relativt lågavlönat kvinnoarbete.

Enligt lagen bör makar leva under samma standard men vad innebär det konkret?

Tilläggas kan att jag har ett särkullbarn, som jag vill värna om. För mig är naturligtvis mina barn lika viktiga.

Hur bör gemensamma utgifter delas upp?

Sida vid sida

BIRGITTA Ja du. Nog måste du och din man, livskamrater sedan 30 år tillbaka, kunna komma överens om hur ni ska fördela de sammanlagda tillgångarna så att även du får en ekonomiskt tryggad tillvaro. Man måste tyvärr alltid förbereda sig för det värsta för att man ska få det bra. 

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Känns orden bekanta? Men Karl Marx var inte först. Detta budskap finns nedpräntat redan i Apostlagärningarna i Nya testamentet. Äktenskapsbalken anammar samma synsätt. Det är nog också det normala i ett äktenskap att man delar med sig av sitt ”överflöd” till sin mindre bemedlade livspartner för att få en jämlik levnadsstandard. Vilket som sagt är lagstadgat i äktenskapsbalken. För sambor gäller inte den försörjningsskyldigheten. 

Vad gäller de löpande hushållsutgifterna ska lagen för gifta tolkas så att den som har större inkomster ska ta en större andel av dessa. Det bör också vara möjligt för den ”fattigare” i äktenskapet att ha ett eget sparande för egna behov, även sedan alla räkningar är betalda.

Ni bör reda ut hur han konkret kan kompensera dig ekonomiskt, först för dina många år med oavlönat arbete i hemmet utan intjänade pensionsrätter, sedan för de många åren som låginkomsttagare, vilket sammantaget ger dig låg pension.

Ni kan ju öppna ett konto i ditt namn där din man sätter in kapital som solidarisk kompensation för din låga pension. Detta konto bör då göras till din enskilda egendom. Risken finns annars att denna tillgång delas som giftorättsgods vid en eventuell skilsmässa. Självklart inser din man att han ska bidra till att du, både när ni lever tillsammans, och om du skulle bli ensamstående, kan leva på en likvärdig levnadsstandard.

Nog förstår han att det är han, som med sin ekonomiskt starkare sits, ska bidra till att detta blir möjligt. Gå igenom era försäkringar, även alla pensionsförsäkringar, och se till att du står som förmånstagare. Kolla: Vem står som förmånstagare i första hand? Du som maka? Eller barnen? Och i så fall vem av dem?

Din man kan också börja skriva över sin premiepension på dig. Detta är en vanlig åtgärd för att dela med sig av sin pension till den äkta hälft som har lägst inkomst, vilket nästan utan undantag är kvinnan i ett förhållande. Denna möjlighet gäller dock inte sambor. Bara gifta par och de som lever i registrerat partnerskap. 

Det går dock inte att föra över eller för den delen, ta tillbaka överförd premiepension retroaktivt. Däremot kan man stoppa en framtida överföring om man av någon anledning ångrar sig, vid exempelvis en skilsmässa. Frågan är dock om det ger så mycket i ert fall eftersom ni börjar närma er pensionsåldern och insättningarna till premiepensionen inte hunnit bli så stora.

Att skriva ett uppdaterat och ömsesidigt testamente är viktigt och självklart.

I synnerhet som det finns särkullbarn med i bilden. Både du och din man har intresse av att reda ut hur barnen ska ärva sina föräldrar och hur ditt särkullbarn ska få ut åtminstone sin laglott.