FRÅGA Hur säkerställer vi att ena parten har handlingsfrihet med vår egendom vid ena makens/makans sjukdom?
Vi är gifta sedan lång tid och har samlat en hel del egendom tillsammans, till exempel en villa som är skriven på mannen, plus en sommarstuga och en skogsfastighet som vi äger gemensamt. Vi har hört att om den ena maken drabbas av till exempel svår demens och ställs under förmyndarskap, får inte den andra maken försälja någon del av den fasta egendomen. Stämmer detta? Om så är fallet, kan man på något sätt ordna så att denna låsta situation kan undvikas?

FRÅGA Hej Birgitta! Tack för alla bra råd du presenterar i M. Här ett påstående vi hört, nämligen: Om den ena parten i ett äktenskap blir mentalt oförmögen (olycka, demens etc) får inte den andra fritt sköta partnerns ekonomi utan det ska till någon god man! Är detta riktigt, och i så fall, kan man undvika en sån situation genom något avtal?

Med vänlig hälsning, Ingamaja

BIRGITTA Det börjar droppa in allt fler frågor om demens. Främst om våra åldriga föräldrar. Men oron smyger sig in även om den egna generationen. Insikten finns att demens kan klippa sönder en gemensam ekonomi och göra hus och bostadsrättsägande och banktillgodohavande till en låst mardröm. Många frågor väcks: Hur gör man? Behövs en god man? Finns det alternativ?  

Det absolut första rådet är: Prata med varandra och agera nu, och det gäller även sambor. Medan båda har skallen intakt

Det finns ett antal konkreta åtgärder att ta till för att undvika en framtida låsning av privatekonomin och fast egendom vid demens.

1) Man kan redan i dag ge varandra skriftlig och ömsesidig fullmakt att hantera varandras ekonomier och banktillgodohavanden. Fullmakten kan formuleras som en generell fullmakt, men kan också begränsas. (Läs mer nedan.)

2) Vad det gäller fastigheter kan man ordna så att paret äger hälften var.
Fastigheterna måste vara skrivna på båda parter för att en försäljning inte ska riskera att stoppas av god man. En god man kan vid en försäljning skriva på i stället för den dementa. Köpeskillingen för den sjukas andel av fastigheten ska (efter lösen av eventuella lån) sättas in på den dementas konto. Detta konto får inte med självklarhet disponeras av den friska partnern och delägaren. Med en sådan äganderättsförändring kan den som är frisk i alla fall få tillgång till egen del av köpeskillingen. Detta kan göras genom bodelning inom äktenskap vilket medför att båda parter står som lagfarna ägare.

3) MEN. Det viktigaste jag vill ha sagt: Kontakta er bank och en jurist så att alla avtal utformas professionellt. Ni bör absolut rådgöra med jurist och få klart för er konsekvenserna av olika fullmakter och ägandeförändringar. Ni måste även överväga och diskutera familjens totala situation. Med egna barn och särkullbarn kan frågan komma i ett annat läge och kräva mer komplicerade lösningar.

God man – så här ser reglerna ut

Först: Ingen i Sverige kan, sedan början på 1990-talet, omyndigförklaras. Möjligen kan man få en god man förordnad för sig eller en förvaltare. 

En god man förordnas av domstol om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.

En förvaltare kan förordnas av domstol om någon som befinner sig i en sådan situation som beskrivs i föregående mening är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. 

Om man vill undvika inblandning av god man eller förvaltare kan man skriva fullmakt för varandra medan man är i stånd att göra det. ”Problemet” med en fullmakt är dock att den gäller från det att den utfärdats – och det kanske man inte vill. Det har lagts fram lagförslag om ”framtidsfullmakter”, som gäller från det man blir så dålig att man inte längre kan sköta till exempel sin ekonomi själv. Men dessa finns inte i dagsläget. 

Källa: Danske Bank, Legal Sweden