FRÅGA Jag är äldst i en syskonskara på fyra. Nu har det visat sig att våra föräldrar stöttat yngste brorsan ekonomiskt under en lång tid. Han är fysiskt och psykiskt frisk men har valt att satsa på skådespeleri och har varit arbetslös i perioder. 

Vi, hans syskon, tycker att det är ett val han har gjort och är besvikna över att våra föräldrar gått bakom våra ryggar. Det handlar om ungefär
200 000 kr. Det kanske låter gnidet, men vi vill känna oss rättvist behandlade och också ha de här pengarna. Hur löser man det ekonomiskt? 

Ska våra föräldrar skriva in det i sina testamenten eller ta seniorlån?

Storasyster

 

BIRGITTA Det här är ingen ovanlig situation. Som förälder har jag viss förståelse för hur dina föräldrar tänker. Att det är positivt att stimulera och uppmuntra barn att välja så att säga ”fria yrken” och satsa på sin begåvning, även om det råkar vara i yrken med osäker arbetsmarknad och låga löner. 

Vad som är mindre genomtänkt och som man kan ifrågasätta är att dina föräldrar inte sätter upp detta stora ekonomiska bidrag till ett av sina barn på ett framtida ”skuldkonto”. Att betala av en skuld är ju en vedertagen samhällsnorm. Att inte låta sitt barn behöva anstränga sig för sin egen försörjning är kanske inte så ”hyggligt” i långa loppet. Att curla vuxna barn har så klart en baksida.

Ni bör tala med era föräldrar och förklara att de måste bestämma sig för om dessa 200 000 kronor ska betraktas som förskott på arv eller inte. Det är i alla fall värt ett försök. Om jag minns rätt måste man skriva att dyrbarheter/pengar som man ger till något barn ska betraktas som förskott på arv, om man inte uttryckligen skrivit att det är en gåva som INTE ska utgöra förskott på arv. 

Det är väl bara att ta tjuren vid hornen och fråga föräldrarna hur de tänkt. Risken dina föräldrar tar är att   deras barn blir osams och att familjesammanhållningen spricker på grund av deras orättvisa. Och hur kul är det för er bror att utsättas för en arvstvist där hans syskon i ett arvskifte kräver att bli kompenserade för de stora penninggåvorna till honom. Jag har förståelse för att ni känner er provocerade med så stora summor till enbart ett av syskonen.

Vill era föräldrar göra skillnad bör de tala om det för alla, och förklara varför, så att ni åtminstone slipper att bli förbannade på varandra. De kan i ett testamente mycket väl göra skillnad på arvet till sina barn. Dock kan alla syskon kräva att som minst få ut sin laglott, vilket utgör hälften av en arvslott. Konsultera gärna en jurist och expert i dessa kniviga arvstvister. Det har jag själv gjort.

I sin bok Familjens juridik skriver juristen Gunilla Nyström: Som förskott på arv räknas gåvor till bröstarvingar om inget annat sägs i samband med gåvan.

En testamentstagare som vill bevaka sin rätt och freda sig mot bröstarvingars anspråk på laglott behöver känna till tre saker:

1. Om arvlåtaren lämnat gåvor till sina bröstarvingar och i så fall värdet på dessa.

2. Att gåva räknas som förskott på arv.

3. Att en bröstarvinge är skyldig att avräkna gåvor som förskott på arv från laglotten.

Detta är något som de allra flesta människor inte har en aning om, konstaterar Gunilla Nyström. Varken den som ger eller den som får.

Det handlar emellertid inte om små gåvor, utan om värdefulla gåvor. Var gränsen går är upp till parterna att avgöra. Lagen säger dock att ”sedvanliga gåvor” inte ska räknas som förskott på arv. Man får så klart vara orättvis med vanliga presenters värde. 

Men, säger lagen, står presenten inte i rimlig proportion till föräldrarnas ekonomi så räknas den som förskott på arv.

Vad det gäller gåva till andra än bröstarvingar, som barnbarn eller syskonbarn, gäller motsatsen. 

Om gåvan i sådana fall ska räknas som förskott på arv måste givaren uttryckligen ha bestämt så och dokumenterat detta skriftligt.