FRÅGA Tack för en inspirerande tidning och en mycket bra spalt om ekonomi. Jag har en fråga som jag upplever som ett problem. Vår dotter har gift sig med en man från annat land i EU. De har äktenskapsförord. Han kom till Sverige med i princip en ryggsäck och hon har nu hjälpt honom till ett arbete och han har på rekordtid lärt sig svenska.

De har köpt ett hus som enbart står på vår dotter. Vi har skänkt en stor penninggåva, så att huset praktiskt taget har kunnat köpas kontant. Dock har vår dotter en stor uppskjuten reavinst från tidigare bostadsförsäljningar som överskrider maxbeloppet av vad man har rätt att utnyttja (1 450 000 kr). För reparationer med mera tar hon ett lån på 500 000 kr.

Nu till min fråga. Hennes man har helt plötsligt blivit väldigt ekonomisk och vill inte vara med och dela på till exempel räntekostnader för uppskjuten reavinst eller för lånet. ”Det är ditt och jag har inget med detta att göra!” Han kan tänka sig att betala för driftskostnader, som efter installation av en ny värmeanläggning bekostad av det nytagna lånet uppgår till cirka
3 000 kr/månad. Av detta vill han betala 1 500 kr – för att bo i ett hus på 160 kvadratmeter! Matkostnaderna delar de på. 

Min dotter blir så trött av det här och vet inte hur hon ska argumentera. Finns det några regler för hur mycket han ska betala i denna situation? Vi har skänkt dem en bil och nästa steg blir väl att han inte vill vara med och dela på bensinen om hon använder den. Det hela känns väldigt jobbigt både för oss och henne. Man kan kanske tycka att han skulle vara glad över att få bo i ett stort fint hus! Vår dotter är oerhört generös och bryr sig egentligen inte så mycket om ekonomi, men det här gör henne ledsen.

Dessutom tar han hit sin familj som kommer att bo i huset under hela sommaren.

Skulle man kunna säga att så länge han bor i huset delar de alla kostnader, även räntor, eller finns det någon annan lämplig fördelning? Om det skulle bli aktuellt med amorteringar står hon självklart för dem.

Med vänlig hälsning,
Ledsen Mamma

BIRGITTA  Men hallå. Detta måste sägas. Du har fel och han har rätt. Varför skulle han betala din dotters skulder, räntor och investeringar? Det är ju din dotter som äger fastigheten och som är den som är betalningsansvarig för bolån, investeringar i huset och kapitalvinstskatt. Det är ju hon som äger den förmögenhet som huset representerar. Inte han. De har ett äktenskapsförord som säger att huset är hennes. Huset är alltså inte giftorättsgods som ska delas lika vid skilsmässa. Skulle de skiljas får han inte del av värdet i din dotters fastighet. Varför förväntar ni er då, och även er dotter, att han ska lägga in sina pengar och betala skulder och skatter för en fastighet, vars värde han aldrig får del av? Tänk omvänt. Hur skulle det kännas om din måg var en förmögen man, med fasta tillgångar som enbart är hans, och skulle tvinga din dotter att betala hans skatter och lån och investeringar i ett hus som hon inte äger en spänn i?

Din svärson tycks ju vilja göra rätt för sig genom att dela på driftskostnaden för uppvärmningen. De delar ju också på hushållskostnaderna. Var inte småaktiga och beskyll honom för något han ännu inte har gjort sig skyldig till. Det är väl självklart att han kommer dela även på bensinkostnaden. Möjligen även på bilförsäkringen, förutsatt att de båda använder bilen. Jag antar att det är din dotter som äger även bilen? Anser ni att han ska betala hyra för att bo i sin hustrus hus? Ja, då kan ni gå in på Skatteverkets hemsida och kolla hyresnivåer inom regionen för motsvarande boyta. Det är väl inte heller så svårt för din dotter att säga att hans släktingar får göra rätt för sig i någon form av sommarhyra när de kommer på besök.

Detta tål att tänka på: Enligt äktenskapsbalken har den bättre bemedlade inom ett äktenskap skyldighet att dra ekonomisk försorg om den som har sämre ekonomi. 

Mitt tips. Lägg ner ert projekt ”känslomässig ekonomisk utpressning”. Det kan i värsta fall leda till att ni bidrar till att förstöra deras relation.