FRÅGA Min man och jag hade sedan många år ett lån på vår villa på 600 000 kronor. Vi tog år 2004 ett lån på en miljon att ha för eventuella reparationsbehov av villan.

Överenskommelsen var att pengarna ej fick användas till annat. Pengarna skulle helst ej röras! Tiden gick och jag blev alltmer irriterad över att inga saldobesked eller info från långivaren Ikano kom till mig. Min man lovade i stället att ge mig de uppgifter han som huvudlåntagare fått från Ikano.

Åren gick och min man hade alla möjliga förklaringar till att han just då inte fick fram informationen. Efter ytterligare tjatande utan något resultat blev jag till slut arg. Då fick jag mitt livs största chock. Min man uppgav att han tagit ut alla pengarna.

Pengarna var slut. Använda till vad? frågade jag. Att leva för, sa han. Under denna tid hade min man nästan skrutit om hur bra inkomster han hade. Visserligen hade vi gjort två stora resor samt bytt bilar etc. Men vi hade ju båda haft våra löner och framför allt hade vi ju särskilt bestämt att lånet bara skulle användas till huset. Och att båda skulle godkänna varje uttag.

Min man uppgav nu att dessa pengar gått åt till våra ordinarie levnadsutgifter. Under tre år. Han hade haft sämre inkomster i sitt företag, var en del av hans förklaring. Han visade ingen ånger då. Och ej heller nu.

Jag kan varken glömma eller förlåta detta svek. Jag har helt litat på att min man var ärlig mot mig (vi har varit gifta i 42 år) och han har aldrig tidigare visat sig ohederlig. Nu har jag en skuld på 500 000 om vi skiljer oss.

Min man är lätt hjärtsjuk och om han avlider har jag en skuld på 1,6 miljoner. Vad ska jag göra för att få bättre kontroll? Jag älskar trots allt min man och vill helst ej skiljas.
65 år och förvivlad

SVAR: Ja, vad säger man till dig? Att du är blåögd, lurad, godtrogen, förledd, aningslös, ansvarslös, undergiven? En tragisk, förfärlig situation, är lättare att säga. Och ännu lättare att säga: Det är ofattbart fräckt av din man att lura dig så.

Men varför, varför, varför tog ni ett lån långt innan ni skulle renovera huset? Tyckte du inte det var konstigt redan då? Du kunde ju också själv ha ringt banken när du inte fick svar från din man. Ni har ju båda ansvar för er gemensamma ekonomi.

Nu gjorde du inte det. Men att skilja dig? Nej, fortsätt du att vara gift med din man som du ju ändå älskar. Vad hjälper det dig att ni skiljer er? Ytterligare en sorg att bära, och ändå fortsatt skuldbörda. Men vakna upp och ta ett allvarligt samtal med din man. Ta er till banken tillsammans och se om det finns en lösning.

Pengarna är väck. Inget att göra åt det nu. Men kolla vilken ränta ni har på lånet. Förhoppningsvis har ni rörlig ränta. Om inte, försök att förhandla fram en mer gynnsam ränta. Det var fyra år sedan ni tog lånet. Då var lånen väsentligt dyrare än i dag.

Du bör nog också ta fram uppgifter om hur hans övriga ekonomi ser ut: Fler skulder? Dolda tillgångar? Försäkringar du inte känner till?

Denna avsaknad av egen ekonomisk handlingskraft är dessvärre inte ett problem enbart bland kvinnor i din generation. Dagens unga behöver i allra högsta grad utbildning i privatekonomi. Helst redan i skolan så att de fattar vad de ger sig in på, innan de börjar låna pengar. Inte minst viktigt är det att ha ordning på sina papper och vad man vill när man ska börja dela ekonomi och liv med en annan människa. Det gäller tänka på följderna i förväg.

Jag bad Ann-Sofie Magnusson, familjeekonom på Ikano Bank, att kommentera din fråga. Så här säger hon:
”När man tar ett gemensamt lån är man solidariskt betalningsansvarig för att hela låneskulden betalas tillbaka. Det innebär att banken kan kräva vem av låntagarna de vill på hela summan. Så även om du skulle skilja dig från din man så är det inte säkert att banken går med på att dela upp lånet. Säljer ni huset hoppas jag att ni får ut så mycket så att ni kan lösa alla lånen.

Birgitta Piper