FRÅGA: I 60-årsåldern har jag träffat en man med bra ekonomi, sommarställe med mera. Som så många andra kvinnor har jag tyvärr en låg pension och har bara en liten hyresrätt.

Jag har jobbat mycket på hans lantställe med trädgård med mera eftersom han är sjuklig. Jag utför även det mesta hushållsarbetet. I början av vår relation var det tal om att flytta ihop, men han ville inte skaffa något nytt eller göra några ändringar i sin stora lägenhet.

Han har två barn som ärver. Han betalar maten på lantstället.
Jag känner mig utnyttjad, men det är ju inte bara att gå efter sju år. Han har lovat att jag ska få ärva en kapitalförsäkring på cirka 200 000 kronor men det förutsätter naturligtvis att jag härdar ut och eventuellt stöttar honom i hans sjukdom.

Jag kan ju lämna honom, men får även lämna eventuellt arv, sommarstället och kontakten med hans barn.
Han har även en beroendeproblematik. Naturligtvis, skulle jag varit klokare från början men... Han har alltid utövat makt med sina pengar mot barn och före detta fruar.

En mer allmän fråga är hur bröstavinge-rätten i Sverige kan vara så stark? Det går ju inte att skaffa ett nytt hem tillsammans då man vid mannens frånfälle måste låta arvingarna få ut sina laglotter.
Vad jag har förstått är lagstiftningen annorlunda i andra länder. Jag vet många äldre som måste fråga barnen om lov för att få inleda en ny relation. Man blir lite konfunderad.

Själv får jag väl knega på i ett risigt förhållande eller vara tuff och ge fan i ett eventuellt arv som kunde varit mig till hjälp på ålderdomen.

Undrande

SVAR: Stick medan du kan. Är 200 000 osäkra kronor i ett eventuellt utfall av en kapitalförsäkring (för säker kan du aldrig vara på att han inte ångrar sig utan din vetskap) verkligen värt allt detta obetalda och tydligen otacksamma slit, under många år framöver?

Det är ganska tydligt att han, med din egen goda vilja, utnyttjar dig som billig arbetskraft och som passopp utan att ge dig mycket respekt i gengäld.

Det är lika sorgligt varje gång att läsa om hur kvinnor, som i sitt ekonomiska underläge och beroende, blir som paralyserade av sina skithögar till män.

Har du förresten fått se bevis på att det inte bara är munväder att du ska få ärva hans kapitalförsäkring?
Har du sett papper på det?

Du bör dock vara medveten om att han med ett penndrag kan ändra ett förmånstagarförordnande – det vill säga byta ut ditt namn i försäkringen mot ett annat, utan att behöva informera dig. Det är inte orealistiskt att han kanske en dag ångrar sig och i stället vill ge den i arv till sina barn om han blir ”sur” på dig av något skäl.

Någon större respekt för dig och din situation kan jag inte uttyda av din fråga.
Ställ dig själv frågorna:
Varför kan du INTE lämna honom efter dessa sju år?
Vad har du att ”vinna” på att stanna kvar och jobba gratis åt en sjuklig och krävande man som använder dig både som obetald hushållsassistent och vårdare.
Vad har du att förlora på att lämna?
Är det så kul att se en framtid som obetald ”sjuksköterska” åt en man som inte vill leva med dig i ett gemensamt hem?

Låt hans egna barn ta hand om sin far.
Låt dig inte utnyttjas som en oavlönad  ”nyttig idiot”,  med vagt löfte om att bli kompenserad när han väl är död.
Osäkert läge minst sagt.

Men tycker du att det är värt risken att stanna kvar hos honom för osäkra 200 000 kronor, så gör det åtminstone med öppna ögon.
Allt har sitt pris.