FRÅGA Jag känner mig besviken på min sambo. Vi flyttade ihop för ett halvår sedan efter att vi varit tillsammans i drygt fyra år.

Jag hade vant mig vid mitt hem, att det var rent och ordning och reda. Nu är det som att jag fått en tonåring igen. Han plockar inte undan sin disk, slänger kläder på golvet och tar inga initiativ till att byta lakan.

Problemet är att han, trots att jag påtalat detta flera gånger, ändå fortsätter sitt slarviga beteende. Jag har visat honom både diskmaskinen och tvättkorgen samt fixat krokar som han kan hänga sina kläder på. Han har fått mig att bli tjatig och gnällig, något jag tycker att jag, 60+, är för gammal för.

Kan han vara deprimerad? Jag hörde ett radioprogram där en depressiv man beskrevs, och den mannen betedde sig som min sambo. Vi hade det så himla bra innan vi flyttade ihop.

Sambon

PER Visst kan det vara så att din man är deprimerad men i mina öron låter det som en omväg att söka förklaringen i hans slarvighet med en diagnos.

Det ligger nog närmare att förklara hans beteende som en gammal vana: han ser inte det du påtalar och han bryr sig antagligen inte heller lika mycket som du gör. Ni är trots allt i sextioårsåldern och har haft ett långt liv på er att etablera vanor och preferenser.

Sådana skillnader i tolerans för oordning märks ju inte lika mycket så länge man bor i var sitt hem. Oönskade olikheter är svårare att blunda för när man ska försöka leva tillsammans på ett begränsat utrymme.

Att uppfostra sin sambo är knappast en framkomlig väg att gå, i varje fall inte så länge han inte delar din syn på problemet.

En tanke som faktiskt slår mig, eftersom ni hade det så bra innan ni flyttade ihop: Varför inte helt enkelt bli särbor igen?