FRÅGA Läste ditt svar till Eva angående hennes kramgoa man och vill gärna skriva om mina erfarenheter av liknande beteende. Både min man och jag kramar våra vänner, skillnaden är att han bara kramar sina kvinnliga vänner, inga manliga. Sedan går kramandet successivt över till att hålla armen om, snusa på, hålla handen någonstans på kroppen, luta huvudet mot, pilla på örhängen och halsband, smeka över axlar och hår. Mest plågsamt är det när vi sitter med vänner vid ett middagsbord och detta pågår framför mig. Jag skäms för min man och hans dåliga självkänsla och enda anledningen till att jag inte går därifrån är att jag inte vill förstöra festen för andra. Detta händer med eller utan alkohol och var som helst. Givetvis har vi diskuterat detta, men han menar att han inte gör något otillbörligt utan bara är trevlig. Vi har också gått i samtal hos två terapeuter, den första var en kvinna och min man tyckte att hon var orättvis mot honom. Terapeuten byttes ut mot en man och där var min man ensam några gånger innan jag var med. Min insikt blev efter genomgången terapi att det här får jag fixa själv, jag får stå upp för mig i vår relation. Tyvärr sliter det här fjortisbeteendet på oss. Vad ska jag göra för att må bra när vi är på fest? Det här handlar bara om mig, eftersom min man anser att han inte gör något fel. Hans förra flickvän begick självmord, enligt min man beroende på hennes svartsjuka. Jag är inte svartsjuk, jag känner mig bara så obekväm med hans beteende.

Också en Eva …

PER Jag förstår att det är en svår balansgång att stå för att du inte gillar hans beteende utan att behöva riskera att bli misstänkt för svartsjuka. Att påtala oönskade sidor hos sin partners sätt att vara med andra är lite av att befinna sig på minerad mark. Mot den bakgrund av den tragiska händelsen med hans förra flickvän blir det extra komplicerat och laddat för er båda att tala om ämnet. 

Du skriver att du skäms för din man och ”hans dåliga självkänsla”. Jag hänger inte riktigt med. På vilket sätt skulle dålig självkänsla förklara att han tar så mycket på sina kvinnliga vänner? Menar du att han har behov av fysisk bekräftelse för att han inte litar på sitt sociala värde i andra sammanhang? Hans uppförande får dig att må dåligt och det låter som att ni valt att lyssna på terapeut nummer två och kommit fram till att du ensam får hantera dina känslor. Han har valt att tillåta sig vara på det här sättet oavsett vad du eller någon annan närstående tycker om det. 

Här finns inte några tydliga gränser för vad som är rätt och fel och ni måste nog nöja er med kompromissen att han drar ner på kroppskontakten med sina kvinnliga vänner när du är med, av hänsyn till dig. I gengäld får du stå ut med att han är på sitt vanliga sätt när du slipper se. Det som behövs är att du tydligt markerar att du inte tar mer av detta. Det kanske är just den tydligheten han behöver från dig för att kunna förändra sitt beteendemönster.