FRÅGA För ett år sedan flyttade jag och min nya kärlek ihop. Ingen av oss har varit sambor tidigare, båda har varit eviga singlar och särbor tills nu. Ingen av oss har barn och nu är det för sent.

Att ta det här steget har givetvis varit en stor förändring för oss båda, men allt har funkat bra, förutom en sak: Jag sköter i princip allt som har med hem att göra (förutom matlagning – där är det 50/50). Ingen av oss tycker om när det är stökigt, men skillnaden är att jag gör nånting åt det medan han väntar på att ”städfen” ska dyka upp och ta hand om det åt honom.

Han skyller på att han är för trött efter jobbet för att fixa och dona (jag jobbar dock mer så jag tycker inte att det är en godtagbar ursäkt) alternativt att det är tråkigt. Som att jag tycker att det är kul?!

Hur gjorde han förut? Nu verkar han även tycka att det är rättvist att jag plockar, diskar, handlar, städar, tvättar, håller koll på räkningar … Han tar hand om bilen (tankar och tvättar den någon gång i månaden). Detta kallar inte jag rättvisa. Ska det vara så här att vara sambo? Har försökt prata med honom många gånger, men han förstår inte min argumentation. Vilket argument skulle kunna bita på honom?

Martina

PER Hej Martina, det här är ju oftast ett typiskt problem för unga vuxna och om ni inte är så unga, utan varit med ett tag, har ni haft mera tid på att inrätta er i var sitt vuxenliv. Ni har skaffat er rutiner och etablerat vanor som nu måste synkas för att inte ständiga irrationsmoment i vardagen ska breda ut sig som ett finmaskigt nät av snubbeltråd i er kärleksrelation. 

Jag tror absolut att det är viktigt att ta tag i fördelningen av sysslor nu innan det mönster som du befarar har hunnit rota sig mera. Jämställdhet är inte något som uppstår med automatik bara för att två personer älskar varandra.

Det krävs förhandlingar, förhandlingar och omförhandlingar. Det behöver inte automatiskt leda till gräl och konflikter om ni åtminstone kan vara överens om att det finns något att förhandla om. Annars blir det tufft att bryta gamla mönster som bara den ena är missnöjd med. Traditionella förebilder, i kombination med bekvämlighet, verkar vara de vanligaste skälen till att obalansen kvarstår i generation efter generation.

Du måste våga utmana trivsamheten. Att du tillåter dig bli en bra förhandlare betyder inte att du inte är kärleksfull. Tvärtom värnar du om förhållandets förutsättningar. Gör tillsammans upp listor på vad som behöver göras och hur mycket tid och energi etcetera som era respektive göromål tar. Om han adderar några timmar på bilskötseln så gå inte med på det utan säg vad du tycker är rimligt. Föreslå att ni byter uppgifter, om det där med bilen är så betungande för honom. Diskutera vad som är prioriterat, vad som kan förenklas och var era trösklar går för till exempel städningen. Till förhandlingsbordet!