FRÅGA Hej Tomas, jag har lite funderingar om hur man hanterar sin döda före detta partner när man hittar en ny. Jag har för närvarande två väninnor i 60-årsåldern som träffat änklingar. Och båda berättar om hur mannen fortfarande har kvar bilder och föremål efter sin före detta fru.

Den ene har huset fullt av prydnadsföremål som frun samlat på, och den andre har sovrumsväggarna tapetserade med foton på frun. Och det är svårt att be mannen ta bort. Det spökar genom hela förhållandet.

Jag tänker att vore det jag som var änka och träffade en ny man, skulle jag plocka undan det mesta i alla fall, av hänsyn till det nya förhållandet. Vad är rimligt och rätt? Vore intressant att få höra din synpunkt på saken. 

Hälsningar Helena

 

DR BÖHM Ja, jag håller med dig, i princip. Men det kan behöva gå tillräcklig tid, innan mannen är beredd att ta ner de gamla fotografierna eller prydnadsföremålen. Hans identitet kanske fortfarande är att vara mannen som var gift med den döda hustrun, medan han samtidigt ”dejtar” en ny kvinna.

Ett liknande problem uppstår om han skulle fortsätta förhållandet med den nya kvinnan, men vilja bli begraven tillsammans med den tidigare hustrun. Sådant händer också! Det är som om fotografierna och föremålen blir en måttstock för hur allvarligt det nya förhållandet blivit.

När det gått tillräcklig tid, och förhållandet blivit seriöst, så kanske han inser själv att minnet av den döda hustrun kan leva kvar inom honom, utan att han påminner sig med bilder överallt. Dina väninnor kommer säkert att ta upp det så småningom med sina män, och då blir det också ett sätt för mannen att känna efter hur viktigt det nya förhållandet är, och att han inte vill såra sin nya kvinna.

Därför finns det nog ingen ”vett-och etikettregel” i den här frågan, utan det är en process, där man talar om och visar varandra hur mycket värde man sätter på förhållandet. Till sist kan det ju vara tvärtom också: att kvinnan inte vill vara lika viktig som den döda hustrun. Hon kanske bara vill ”dejta”? Men då kan man tala om det också, eller hur?