FRÅGA Den senaste tiden har många händelser i omvärlden och här hemma gjort mig orolig. I vanliga fall är jag en lugn och stabil person som kan hantera både egna och andras kriser. Tycker om att följa med i samhällsutvecklingen, följa rapporterna om händelser i vårt land och i omvärlden. Ser på flyktingströmmarna med igenkänning. Vi är många som finns i det här landet med liknande bakgrund.

Men efter allt som hänt nu är det svårt att känna hopp för mänskligheten. Jag är inte rädd för människor, eller för att vistas bland folk, åka tunnelbana, ta tåget, flyga. Men jag är rädd för vad orättvisor leder till. Jag oroas också mycket av det anonyma hatandet som frodas på sociala medier – och har valt att stänga av det flödet. Försöker att bara läsa/lyssna till kloka och genomtänkta analyser.

Hur ska jag hantera min oro och alla negativa känslor? Jag spänner nacken, blir torr i munnen och vill helst fly bort från allt. Klassiska stresssymtom. 

Orolig

 

PER Vi är nog många, många som känner igen sig i det du beskriver.
Det är lätt att bli översvämmad av det ständiga nyhetsflödet. Ett rent praktiskt stresstips är att avstå från att se och höra nyheter sent på kvällen. I de allra flesta fall räcker det ju att uppdatera sig på morgonen.

Jag menar inte man ska avskärma sig men att däremot, som du, välja genomtänkta analyser i stället för sociala medier verkar vara ett klokt drag.

Kommentarer på nätet tillför sällan något av värde eftersom de är direkta reaktioner snarare än skrivna med eftertanke. Det finns ett uttryck som säger att man hellre ska vara en del av lösningen än av problemet. Det kan låta som en klyscha. Men kanske är det i tider av kris och svårigheter som man ska damma av gamla klyschor och se om man kan använda sig av dem.

Det bästa sättet att hantera den sortens stress och oro som du beskriver tror jag är att göra något. I stället för att  passivt förfäras av problemen är handling bästa motkraften mot ångest och vanmakt. Det finns något som heter Volontärbyrån. De har en hemsida där du kan få reda på vilket behov av hjälp som finns där du bor och att matcha det med något som skulle vara rimligt för dig att göra. Det finns mycket att välja på. Det spelar nog inte så stor roll vad du väljer att göra. Att bli delaktig i ett sammanhang är bättre än att vara ensam med din oro.