FRÅGA Mitt namn är Peter och jag är 60 år gammal. Bor ihop med Maria som är 52 år ung. Vi har träffats via brev. Första brevet kom till mig 1975 då jag bodde i Serbien. Det blev många resor, och 1980 flyttade jag till Sverige, till min kärlek och vi fick våra kärleksbarn. Fram till förra året har det aldrig varit några problem i vår relation. Då sa Maria att hon inte känner lika stark kärlek till mig längre.

Sedan dess är det kaos i vårt förhållande … Jag har ALDRIG varit så ledsen, ALDRIG gråtit så mycket som efter detta. Efter en weekendresa med barnen sa Maria att hon tyckte att det var jätteskönt att vara ensam hemma.

Min kärlek till Maria är lika stark nu som då. Sedan jag fick första brevet har jag inte haft någon annan i mitt hjärta. Jag förstår inte hur man kan ha så mycket tårar i sig. Det händer mig att jag gråter flera gånger om dagen när jag börjar tänka att vi kan gå skilda vägar.

Vad tror du? Finns det en väg tillbaka? Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Blir det separation finns jag inte längre.

Peter

 

PER Peter, din förtvivlan och vanmakt genomsyrar verkligen hela ditt brev. Det låter som att du fortfarande känner dig lika frågande och maktlös som när Maria deklarerade att hon inte känner lika starkt för dig längre. Det kom som en blixt från klar himmel för dig, men blixtar kommer ju sällan från klar himmel. Det har oftast funnits moln på himlen och regnat innan.

Du beskriver ert äktenskap som helt problemfritt ända fram till nu. Det gör mig lite undrande för jag har aldrig stött på förhållanden utan motgångar, konflikter och svackor då och då under årens lopp.

Kan det vara så att du inte märkt hur Maria tänkt och känt på senare tid? Hur har samtalet varit mellan er, har ni delat varandras tankar och känslor även när de inte varit bekväma? Har ni kunnat tala med varandra om ER? Du frågar mig om det finns någon väg tillbaka till Marias hjärta och vad du kan göra, men vägen framåt måste vara en gemensam handling. 

Om jag förstått dig rätt så har hon inte avslutat ert förhållande, utan bara berättat att hennes känslor har svalnat? Ni måste gå och prata med någon tillsammans, om Maria också kan tänka sig det. Ni behöver hitta någon professionell person som kan hjälpa er att få syn på hur det varit mellan er och att ni kan ha sett olika på saker och ting där ni trott att ni hade samsyn. Det kan hjälpa dig att förstå vad som händer nu, så att du slipper den skrämmande upplevelse av obegriplighet och en hotande katastrof som håller dig i ett så starkt grepp. Det finns förstås inga garantier för att det skulle rädda ert förhållande men trots allt skulle det här kunna bli början på ett konstruktivt samtal om er relation på ett nytt sätt.