FRÅGA Jag är en kvinna på 55, särbo med en jämnårig man. Jag är mycket känslosam och behöver bekräftelse och beröring för att må bra och känna mig trygg i relationen. Mannen är inte lagd åt det hållet och blir irriterad när jag ”tjatar” om en kram, gulliga sms och så.

Han menar att han visar sin kärlek genom mer praktiska exempel som att låna ut bilen, hämta mig när jag varit ute någon kväll och så vidare.

Däremot kan han vara karismatisk gentemot andra, både män och kvinnor, på Facebook och i samtal. De har nog svårt att tro mig när jag beklagar mig! ”Jag borde vara tacksam!” är en fras jag får höra ibland. Varför är han mer uppmärksam mot andra? Är det dags att dra?

Förvirrad

PER När jag läst ditt brev undrar jag hur det kommer sig att ni blev ett par. Era behov av närhet och bekräftelse ligger otroligt långt från varandra. Skillnaden mellan er är så stor att ni inte lyckas översätta mellan era olika sätt att uttrycka kärlek: Han förstår inte dina behov och du ser inte värdet av hans handlingar.

Dina försök att få honom att ge de slags bekräftelser du behöver får i stället motsatt effekt. Han blir irriterad och du känner dig missförstådd och tjatig. Kan du fortsätta vara tillsammans med honom även om han inte skulle vilja eller kunna ändra sig i den riktning du önskar?

Jag kan inte säga om du ska bryta upp eller inte, men jag ser risker med din upplevelse av att inte få vad du behöver och att du föreställer dig att andra får en del av det du längtar efter. Det kommer att utarma din tillvaro i längden.

Ni är tydligen väldigt omaka och du skriver ingenting om det goda i er relation. Du måste fråga dig vad det är som gör att du vill ha just hans bekräftelser och ömhetsbetygelser?