FRÅGA Jag håller på att förgås av skuldkänslor för min man och måste få hjälp att reda ut härvan av jobbiga tankar som förpestar mitt liv och förmörkar alla tankar på framtiden. Jag är 50 år nyss fyllda och min man är 78. Vi träffades när jag var 25 och han var 53 och mitt i karriären. På den tiden var han min chef på företaget där jag just börjat som trainee, men han slutade, flyttade till ett annat kontor och blev i stället min mentor – det ena ledde till det andra. Min man och jag har inga egna barn, det har inte blivit så tyvärr. Han hade två barn, som var några år yngre än jag, från sitt första äktenskap. I början var det bara han som pratade om åldersskillnaden. Jag såg aldrig den som något problem. Under vårt äktenskap har det funnits en stark attraktion från bådas håll. Han har varit min bäste vän och stöd under min karriär. Det som har hänt nu är att han helt enkelt har blivit gammal. Du kanske tycker att jag väl inte kan vara förvånad över det. De senast två tre åren har han börjat bli så trött, han vill aldrig gå ut eller resa längre. Och för ett år sedan fick han löständer. Småsaker om man älskar någon, säger du säkert, men jag klarar inte att se honom så här. Han kan fortfarande ha sex, men jag är helt enkelt inte attraherad av honom längre. Du tycker förstås att jag låter hemsk men jag säger det i alla fall: Han har blivit en gubbe. Jag älskar honom, kan inte lämna honom och är skräckslagen av att behöva vara hans privata hemtjänst. Vad ska jag göra?

Lisa

PER Du förebrår dig själv så mycket för dina tankar att du utgår från att jag (och andra i din omgivning?) ska kritisera dig för dem. Men du, det krävs inte mycket inlevelse för att förstå att det här nya skedet av ert liv väcker starka, motstridiga känslor hos dig.

I många år var skillnaden i ålder snarast en tillgång som länge fick dig att känna dig ung. Nu får den dig att känna dig gammal och instängd. Någonstans i marginalen har du säkert räknat med din mans åldrande, men troligen hade du en annan bild av hur det skulle komma att gestalta sig.

Kanske har du sett framför dig ett fortsatt vitalt förhållande trots att han börjat komma upp i åren. Det är inte konstigt om du är besviken även om det inte är någons fel. Din upplevelse verkar vara att din starke make nästan i ett slag förvandlats till en åldring. Det är en svår fas, nu när du börjat upptäcka ålderstecknen.

Det är begripligt att du just nu bara ser svagheterna, bristerna och hans tillkortakommanden. Men senare kan det komma en ny fas, när du kan uppskatta det som trots allt finns kvar. Jag hoppas att du har någon att prata med, om inte ett proffs, så i alla fall någon som du litar på. Du behöver få vrida och vända på dina känslor och tankar; även de mindre smickrande utan att döma dig själv.

Jag kan inte svara på vad du ska göra, om det du menar handlar om att lämna honom eller inte. Det behöver kanske inte vara de enda två alternativen?