FRÅGA Hej! Jag börjar med att ställa en fråga till dig för att därefter få en hint om hur och var jag ska gå vidare. Jag har precis avslutat ett nioårigt äktenskap. Det var inte lätt, men det har legat och grott senaste halvåret. Orsaken är den att min man inte kan låta bli att äventyra vår ekonomi. Han lånar pengar, olika summor, gång på gång trots många tårar, långa diskussioner när jag ertappat honom, samt att vi tillsammans gått till en skuldrådgivare. Han har även gått hos en kurator och ÄNDÅ händer det igen, igen och igen, orkar inte räkna och tänka efter, men jag hade nu som smått börjat se framtiden an med tillförsikt.

Jag har gett honom så många chanser och slätat över och pusslat för att få ekonomin att gå runt. Han har lovat, och jag har bevakat våra konton och minutiöst skött våra räkningar. Det har precis gått runt, även om det har inneburit magkatarr och sömnlöshet för mig (han sover som en stock).

Tyvärr kom jag på honom och då sa jag stopp! Han hade tecknat ännu ett sms-lån (jag hatar sms-lån – kan inte regeringen bara inrätta ett förbud?). Nu sitter jag här kränkt, ledsen och ensam (har flyttat ut, lånat en lägenhet) och begrundar det faktum att jag är ”blåst” än en gång. Jag kämpar för att hålla fast vid mitt beslut men ändå … så älskar jag honom. Vi har på andra sätt haft fina år, aldrig bråkat (utan diskuterat i stället) och har gemensamma värderingar och intressen. Just nu suger livet och jag har ingen jag kan tala med om detta. Min familj och vänner avgudar honom och skulle nog aldrig tro mig, så därför sitter jag här helt ensam, förbannat ledsen och besviken.

Snälla, snälla ge mig ett svar … bara ett litet så att jag har något att vänta på. Tusen tack på förhand!

Anonym

 

PER Det första som slår mig är att du är säker på att din familj och era vänner inte skulle tro dig. Varför då? De måste ju redan nu förstått att allt inte står rätt till eftersom du flyttat ut. Det låter inte som något du skulle göra utan att ha dina skäl.

Är det inte snarare så att du fortfarande försöker skydda honom genom att låta bli att berätta om hans problem för dem? Din mans förhållande till ekonomi påminner om ett missbruksbeteende, och du har länge varit den som haft ansvar för att minimera skadeverkningarna av hans agerande. Det skulle vara svårt, för att inte säga omöjligt, för dig att lösa problemen genom att fortsätta hålla koll på honom. Det har redan tärt mycket på dina krafter.

Han kommer antagligen att behöva mer omfattande hjälp och stöd än några besök hos en kurator. Du skriver att du fortfarande älskar honom. Finns det något sätt för er att träffas och vara ett par utan att dela bostad och ha gemensam ekonomi?

I det här läget är det nog nödvändigt för dig att ta steget fullt ut för att förändra för egen del, i stället för att fastna i passivitetens klor och vänta på att han skulle komma med nya löften om förändring. Men om du ska klara det så behöver du självklart kunna anförtro dig till någon eller några nära personer.