FRÅGA En väninna (A) och jag har varit vänner sedan många år tillbaka och har tillbringat en hel del tid tillsammans, ända sedan hennes man gick bort för flera år sedan. Det senaste året har hon umgåtts mer och mer med en annan väninna (B), som också funnits i min umgängeskrets och de har nu också börjat resa ihop. Jag känner mig övergiven av min väninna A och tycker att hon agerar osolidariskt. Visserligen har båda försökt få mig med på olika aktiviteter, men jag har inte längre någon lust och kan inte förstå hur A kan bete sig så mot mig. En väninna tycker att jag är barnslig, man ”äger” inte en annan människa som hon säger, en annan säger rakt ut att B är lättsammare och gladare än jag och att A därför hellre söker sällskap av B. Jag tycker att en långvarig vänskap borde hålla i alla väder. Har jag fel?
Sviken och besviken

DR BÖHM Långvarig vänskap är tyvärr ingen garanti i alla väder. Vi kan lätt förväxla den med en evigt solidarisk förälder eller släkting. Men jag tror att du har hamnat i ett svartsjukedrama med en triangel, A, B och dig själv. Fråga A varför hon börjat resa med B! Samtidigt försöker båda få med dig, men du är sårad och har tappat lusten. Där finns den ömma punkten och möjligheten till förändring. Naturligtvis bör du umgås med båda och försöka förändra din önskan om tvåsamhet med bara A. Triangeldramer av det här slaget finns redan bland flickor på skolgården. Det är svårt att vara tre, för det finns alltid någon som föredrar att vara två – som man ofta är med sin tidiga förälder. Men om man tänker på att kunna vara tre, med all rädsla för att hamna utanför och att alla kan tala om sin rädsla med varandra, så blir det lättare att umgås både två och tre.