FRÅGA Jag har blivit indragen i ett problem. Min dotter fick sitt första barn i våras. Flickan är nu snart 10 månader. Vi bor cirka 45 mil från varandra, men ses ändå rätt ofta. Jag åker till dem och vice versa.

Jag är alltså mormor, däremot har min dotter tagit avstånd från barnets farmor som bor i samma stad som jag. Till och med tagit bort henne ifrån sitt Facebook-konto och vägrar att säga ja till vänskap igen. Innan barnet föddes så var det inte så fruset mellan dem, kanske inte toppen, men hyggligt. Farmor skriver nu till MIG och vädjar och gråter alltmer desperat att hon vill träffa sitt barnbarn. Jag har pratat med min dotter, men hon säger att hon inte tycker om svärmor, eller hur hon är som person.

Alltid undanflykter som att barnet sover eller är krasslig och så vidare. Flickan ammas fortfarande och min dotter är helt bunden till henne, hon tar ej flaska och har inte ersatt något mål ännu. Detta är båda föräldrarnas vilja, men pappan kan ju inte åka ensam till farmor när inte ”maten är med”. Han är tystlåten och jag vet inte hur han mår i denna situation, men knappast bra antar jag.

Jag tycker att jag har en hyggligt bra relation med min dotter, men i detta vet jag inte hur jag ska bete mig. Jag tycker självklart att farmor ska få delta i barnbarnets uppväxt likaväl som jag. Vi båda har väl ingen rätt till vårt barnbarn, men flickan har väl rätt till mormor och farmor, eller?

Har min dotter fått en hormonstörning? Hon har tydligen haft några samtal på BVC om detta som jag skriver om, men jag vet ej vad det utmynnat i.

Nu ska vi, jag och mina två söner, åka och fira jul hos dem och jag mår alltmer dåligt av hela situationen. Min glädje över mitt lilla barnbarn grumlas och jag kan inte sova när jag vet att en annan sitter och gråter. Jag vill självklart att vi ska träffas alla, så många tillfällen finns ju inte när man bor långt ifrån varandra.
Snälla, ge mig ett råd.

Mormor


DR BÖHM I sådana här situationer brukar man fundera över vem som kan tala med personen ifråga, det vill säga din dotter. Hur är det med hennes bröder, som också firar jul hos henne? Och hennes tystlåtne man? Kan han inte tala för sin sak med henne? Har du en man som kan hjälpa till? Dessutom har du själv som sagt en hygglig relation till henne. Försök få henne att berätta vad det är som hänt sedan barnet föddes, som ligger bakom hennes starka avståndstagande mot sin svärmor.

Kanske du får reda på något mer, som sedan går att bemöta med ett annat perspektiv. Hon jämför sin svärmor med dig, men det måste vara något särskilt som hänt. Jag tror inte det är en hormonstörning, men det är där­emot alltid känsligt för nyblivna mödrar om svärmor eller mamma lägger sig i på icke ombedda eller påträngande sätt. Kanske farmor gjort det?

Det finns en dold historia, som din dotter undviker att berätta genom sina undanglidningar. Ibland kan det fungera om man just säger så: ”När jag frågar dig, undviker du att svara. Vad är det du inte vill berätta?” – ”Ingenting!” kanske hon säger vresigt. ”Lägg dig inte i!” Då kan du vänligt upprepa att nu undviker hon igen, och det förvånar dig, eftersom du antog att ni kunde vara öppna med varann. Om hon sedan berättar den dolda historien, får du lyssna, försöka förstå och eventuellt bemöta den.