FRÅGA Jag är en mappie-man som har två kvinnor i mitt liv. Det gör mig galen, att tvingas välja en av dem (eller ingen). Jag har inga barn.

Kvinna 1: Min sambo sedan 15 år. Varm, enkel, men temperamentsfull. Gillar att laga mat, inte så intellektuell.

Kvinna 2: Min gympaledare. Vi har umgåtts och varit intima. Jag är kär i henne sedan ett år, har aldrig känt något liknande förut. Hon har stundtals visat stort intresse, stundtals varit mer sval. Hon värdesätter sin frihet och är smart, intellektuell, vacker. Lite mystisk. Jag känner mig lite underlägsen, och min hjärna säger mig att jag kommer ha svårt att ”få” kvinna 2 och att relationen kan bli långsiktig. Jag kan ha fel, det kan också bli fantastiskt.

Uppenbart är jag inte längre kär i min sambo. Samtidigt är det inte realistiskt att vara förälskad i sin partner hur länge som helst. Kvinna 2 har fått mig att inse problemet med min samborelation – att vi inte har så mycket att tala om, hon saknar något slags svärta. 

Nu har jag ältat det här i ett par månader. Kvinna 2 börjar tröttna på mig, och jag börjar tröttna på mig själv. Det tar emot väldigt att göra slut med min sambo, eftersom jag också kan se hur unik hon är. Och tanken att hitta en kvinna 3 lockar inte.

Jag har dålig erfarenhet av att dejta och var singel i många år innan jag träffade min sambo.

Vad ska jag göra? 1. Gå emot min intuition och följa min förälskelse? 2. Satsa på att återbygga relationen med min sambo? 3. Fortsätta som nu och låta tiden ha sin gång?

Aron

PER Följande har hänt. Du har förälskat dig i en kvinna som är mycket olik den du levt med och det har fått dig att få syn på vad du saknat i din nuvarande relation.

I ljuset av förälskelsen framträder din sambos brister alltför tydligt. Det finns säkert mer att säga, men det verkar som största bristen i förhållandet är att ni inte har så mycket att prata om. Kampen tycks stå mellan längtan efter förnyelsen i din förälskelse och tryggheten med din sambo, som du håller kvar vid för att slippa leva ensam eller behöva hitta ytterligare en kvinna. 

Av ditt sätt att uttrycka dig drar jag slutsatsen att kvinna 2 börjar tröttna på dig, inte för att du inte skilt dig, utan för att hennes roll i den här historien inte är att bli din partner. Du litar inte på att kvinna 2 skulle vilja bli nummer ett i ditt liv. De egenskaper som gör henne så spännande är också just de som din maggropskänsla varnar dig för om du skulle välja en relation med henne.  

Jag tycker att du behöver göra två saker.
1. Om du väljer att försöka vidareutveckla relationen med din sambo måste du involvera henne i dina känslor kring er relation. Hon måste få en chans att reagera på dina tvivel.
2. Du skriver att du känner dig underlägsen kvinna 2 samtidigt som jag läser in ett vagt förakt för din sambo. Din bild av dig själv verkar hamna någonstans mitt emellan deras egenskaper. Ta ett steg bakåt för att på allvar fundera över dig själv. Vem är du om du släpper taget och tittar på dig själv utan att se dig i relation till de två kvinnorna i ditt liv?