FRÅGA  Jag är gift sedan 15 år med en 14 år äldre man. Vi är varand-ras bästa vänner i allt utom sexlivet. Tyvärr började han bli impotent redan i början, och efter många tårar, misslyckade försök och samtal prövade han Viagra. Men förtroendet och lusten var redan skadad så de senaste fem åren har vi levt tillsammans utan sex. De sista två gångerna vi försökte gav mig ingenting – han försökte bara ”avsluta” det hela.
Jag känner bara ledsenhet, vill inte vara en ”Barbara” för måluppfyllelse. Ska det vara otänkbart för mig, snart 47, att åter få uppleva att sex är en gemensam upplevelse?

Ledsen fru

 

PER En komplikation med impotens är den tystnad som omger problemet. Impotens skär djupt i självkänslan hos båda eftersom problemet ganska snart blir ett parproblem.
Det är lätt att det blir en ond cirkel där oron för besvikelser bidrar till fortsatta tillkortakommanden.
  

Det måste ha varit svårt för dig också, att låtsas som att det inte gjort något, trösta och släta över – det är inte sådant som får honom att bli attraktiv i dina ögon. Kanske har du också haft funderingar på om det berott på dig, den sortens tankar stärker knappast den egna sexuella självkänslan.

Alla svårigheter i samband med sex rör vid de djupaste lagren av vår identitet och upplevs ofta som skamfyllda. Därför gör nog många som din man; väntar i det längsta med att söka hjälp. Jag förstår din oro och jag tror inte heller att det går att kompensera för avsaknaden av sex hur länge som helst. Mitt intryck är att ni fortfarande står på var sin sida om problemet utan att lyckas nå fram till varandra.

Om jag förstår dig rätt så fungerar tydligen din mans erektion med Viagra, och själva impotensen är inte huvudproblemet längre. Jag tycker verkligen att ni ska uppsöka en terapeut som också är sexolog. Tröskeln dit kan vara hög men jag får ändå en känsla av att er relation är värd besväret.