FRÅGA Jag är 57 år och separerade för tre år sedan efter ett nästan 25-årigt äktenskap med en kvinna. Vi var lyckliga tills vi kom i övergångsåldern, då förändrades vi och vår relation. Innan dess bråkade vi aldrig och levde i harmoni och förstod varandra till punkt och pricka.

Sedan ändrades allt. Före vårt äktenskap levde jag med män och jag har alltid sett mig som bisexuell. I min skilsmässoprocess vällde längtan efter en man fram. Det är en svår process för mig. Att få ihop det som har varit, förstå något av meningen och att försöka skapa det nya. Tycker att de män jag träffar är väldigt barnsliga och ytliga. Oftast vill de bara ha en kk-(”knullkompis”) relation och det får mig att känna mig superensam. Dessutom är männen jag träffat ganska trista sexualpartner. Men trots det känner jag mig som den dåliga. Hur kan det vara så?

Jag och min exfru lever i stort sett som vi gjorde i slutet av vårt äktenskap, med skillnaden att vi bor i olika lägenheter. Jag har så svårt att få vara ifred, hon vill träffas jämt. Eftersom vi hade ett jättetajt äktenskap har ingen av oss så många andra vänner. Över huvud taget känner man sig ganska sårbar som ensamstående och medelålders. Vi har inte heller barn.

Mitt ex är invandrare så hon har sin familj i en annan världsdel. Hur kan jag, utan att såra, värna mitt eget utrymme, så att jag får möjlighet att skapa det där egna livet som jag ville när jag skiljde mig?
Behöver utrymme

DR BÖHM Jag tror du känner dig som den dåliga när du inte träffar någon som väcker din kärlek och som känner kärlek för dig. Som om ingen vill ha dig och du inte vill ha någon! Trista partner som helst bara vill vara kk är ingen höjdare, men det väcker också dina gamla spöken om att känna dig oälskad eller inte kunna älska.

Fråga nummer två gäller gränser. Du måste på allvar tala med ditt ex och ta upp det smärtsamma – och då vara beredd på hennes smärta. Hon kanske vill ta upp er relation på nytt, men då behöver du sätta ord på det du vill: umgås med henne på ett nytt sätt, med bevarat utrymme för dig och ditt nya liv. Du kan behöva styra känsligt för att inte såra henne, men det borde kunna gå, om du inte skräms av din eller hennes smärta.