FRÅGA Jag har hunnit bli 70 år. Jag lever ensam sedan två år. Mina barn och barnbarn bor 50 mil från mig. Jag har några vänner men inget överflöd. Jag miste ett barnbarn hastigt på grund av hans missbruk. Det kom som en chock och var, och är, svårt. Behöver tala med någon utanför familjen om det. Har talat med två av mina vänner som var till stor hjälp. Har en vän sedan mycket länge som bor i närheten av mina barn. Vi brukar prata om många saker, men då när detta förfärliga hände betedde hon sig mycket märkligt. Jag berättade i ett meddelande, då jag omöjligt orkade prata i telefonen. Hon beklagade sorgen men började strax klaga på en granne som hon tyckte var jobbig så fokus på samtalet hamnade där. Några dagar senare skickade hon sms om Stockholm och en fantastisk lägenhet som dottern fått. Samt ett sms som var av festbetonad art, men då hade hon förväxlat mig med någon annan.

Hon blev mer och mer undanglidande och när hon reste utomlands och skrev lite tramsigt, så som vi brukade skämta med varandra, svarade jag att jag saknade mitt barnbarn och att ingenting är roligt längre. Därefter fick jag inga svar. Som att hon inte vill befatta sig med oss och döden. Jag känner mig sårad, som om hon inte vill bli störd
i sitt roliga med vår död.

Jag tror inte att vi kommer att kunna vara vänner när hon glider förbi något så omfattande och viktigt. Jag saknar min vän som jag hade rätt djupa samtal med och som jag stöttat i de operationer hon genomgått. Nu är det jag som står och behöver.

Ulrika

 

PER Ulrika, det är inte svårt att leva sig in i din besvikelse över att din vän inte kunnat eller velat vara det stöd du behövt i din sorg. Du är inte den första som gjort den smärtsamma upptäckten att vänner skyggar inför sorg och lidande. Låt oss titta närmare på hur du har kommunicerat med henne i den här känsliga frågan. Som jag förstår det har du mest skrivit sms och inte pratat med henne på riktigt. Sms kan vara bra när man inte vill, vågar eller orkar prata direkt med någon, men det har också sina begränsningar. Å ena sidan finns det inte så stor möjlighet att lägga ut texten och använda sig av nyanser.

Å andra sidan finns risken att mottagaren läser in och tolkar fritt mellan de få raderna. Ett och samma sms kan alltså ge upphov till helt olika tolkningar hos mottagaren eftersom möjligheten finns att skruva ner eller upp betydelsen av det som står. Skulle din väns svar på dina sms kunna vara uttryck för ett missriktat hänsyns-tagande? Kan din väninna ha uppfattat det som att du inte orkat prata om det oerhört tragiska som hänt och trott att hon genom att ta upp vardagliga saker underlättat för dig? Skulle du orka förklara i samtal eller brev att du blivit ledsen men utan att bli anklagande? 

Jag tycker inte att du ska döma din väninna ohörd. Det vore synd att förlora en betydelsefull relation utan att ni talat på riktigt om saken.