FRÅGA Hej! Jag vet inte om det går att svara på min fråga. Min situation är ju som den är. Det är förresten en ganska vanlig sits för medelålders kvinnor, kan jag tro. Det gör mig ännu mer nedstämd.

Jag är ensamstående och har en vuxen dotter som jag har tagit hand om helt själv sedan hon föddes. Nu, när hon just har kommit in på högskolan och fått en studentlägenhet, och jag äntligen skulle få rå mig själv, resa lite, ha tid med egna intressen – ja, då drabbas min gamla mor av en svår stroke…

Min pappa är död och min bror bor utomlands med sin familj, så jag känner att jag – igen – har fått huvudansvaret för någon annans liv. Jag vet. Det finns både hemtjänst och avancerad sjukvård i hemmet. Men just nu känns det väldigt tungt. När ska det bli min tur? Hur ska jag orka? Har du något råd?

Britta i Sundbyberg

 

DR BÖHM Hur nyligen hände detta? Det låter som att du inte har haft tid eller kraft att ställa om dig och hitta nya lösningar kring det som hänt. Kanske försvåras anpassningen också av det du säger, att nu har du ”igen – fått huvudansvaret för någon annans liv”. Du låter också uppgiven – ”går inte att svara på min fråga”, ”vanlig sits…”. Nästan som om du är bitter? 

Det är otur att din bror är utomlands och din pappa är död, så hela ansvaret faller på dig. Men din vuxna dotter finns också, eller hur? Om hennes relation till mormor är tillräckligt bra, kanske hon kan dela ansvaret med dig, förutom samhällets sjukvård och hemtjänst.

Men, som sagt, sådant här händer med gamla föräldrar, och ändå… kanske du har med dig en gammal känsla av att vara drabbad, som nu väcks till liv igen? Att du blev ensamstående när det gäller att ta hand om din dotter? Att din bror flyttade utomlands? Och din egen relation till din mamma? Det kanske finns mer inom dig som fyller på den där drabbade känslan, och därför tror jag att du ska tala med någon klok kunnig person (exempelvis familjerådgivare) om vad det kan finnas för flera dolda innebörder i din nuvarande känsla.