FRÅGA Jag var i ett hemskt förhållande och han var singel. Efter terapi var mitt förhållande över, dock med djupa sår i själen och skadad tillit.

För sex år sedan träffade jag min sambo på min dåvarande arbetsplats. Det ryktades om att han hade ett förhållande med sin kollega. Jag tyckte att han var underhållande, hans privatliv brydde jag mig inte så mycket om. Han bjöd ut mig vilket jag tackade ja till. Vi hade kul och kom överens om att vi skulle träffas igen. Samtidigt luskade jag lite om ryktena, men han sa att det skulle jag inte ”bry mig om, för de var inte sanna”.

Jag bestämde mig för att lita på honom. Efter ett tag var jag kär, vi flyttade ihop och nu till problemet. Under tiden blev även jag vän med hans kollega. Jag blev arg när han en dag talade om för mig att de lunchat, och fick då höra att jag var svartsjuk och löjlig. Jag bet ihop och bjöd hem henne. Då pratade de bara med varandra.

Jag sa vad jag tyckte men fick höra att jag ”bara är svartsjuk och det får du lägga av med”. Jag tror att han suktar efter henne och då är han faktiskt inte kär i mig. Funderar mycket på att separera, men snälla – tala om för mig om jag bara inbillar mig och är svartsjuk?

Kram E

 

DR BÖHM Jag tror att nyckeln i det du skriver är: ”Du är bara svartsjuk och det får du lägga av med.” Det är som om din svartsjuka enbart handlar om inbillning! Svartsjuka kan tvärtom vara en viktig signal om att något inte står rätt till. Din sambo säger att det finns inget att diskutera, men det är inte en möjlig hållning i ett förhållande.

Det är som om han ska bestämma vad som är ett tillräckligt viktigt problem för er att tala om. Om en – det vill säga du – har problem, så har båda problem! Om du känner dig svartsjuk, behöver ni båda prata om det. Det tycks finnas en del frågetecken kring hans förhållande till sin kollega, även om du själv har sår i själen kring tillit och kan vara särskilt känslig när du är rädd för svek. Men det ingår också i skälen till varför det är viktigt att prata – han måste ta hänsyn till att du är känslig! I ett förhållande behöver man ta tillräcklig hänsyn till den andras känsligheter, utan att därför anpassa sig på ett alltför överdrivet sätt.

En andra vinkel du ber mig om är alltså att du ska hävda dig bättre beträffande ditt behov att kunna prata om det som bekymrar dig, utan att bli bortviftad med att du ska ”lägga av”!