FRÅGA Jag befinner mig i en trist situation. En nära släkting, vi kan kalla henne Lilly, har en man som bedragit henne. Han har varit otrogen och ljugit grovt vid många tillfällen. Han har till exempel vid en storhelg sagt att han behövde vara ensam.

Det han i stället gjorde var att flyga i väg med den andra kvinnan till ett annat land, tillsammans med hennes dotter och väninna. Bilderna på Facebook visar att han hade mycket trevligt samtidigt som Lilly var hemma och orolig för att han skulle hitta på något som skadade honom. De har varit på familjerådgivning och bodde isär ungefär ett halvår. Han vistades då mycket hos den andra kvinnan.

Ett av hans barn har sagt upp bekantskapen helt med Lilly. Hon säger att hon älskar honom och kommer att öppna sina armar när han kanske kommer tillbaka. Familjen känns trasig. De har båda två tidigare relationer, där det finns barn och har ett gemensamt barn.

Nu till mitt problem. Han har nu kommit tillbaka till henne och, som hon sa, har hon tagit emot honom. Han har inte kunnat förklara varför han betett sig som han gjort utan säger bara att: ”Jag förstår att du har tusen frågor, men jag har inte tusen svar.”

Jag ser tyvärr många tecken på att han fortfarande bedrar henne, bland annat via Facebook. Jag har berättat för Lilly att jag inte har något förtroende för honom och inte vill träffa honom. Jag tror att han är en notorisk, opålitlig lögnare. Jag har mycket svårt att förlåta det han utsatte min släkting för. Nu har det blivit så att Lilly har dragit sig undan även från oss. Vi är en liten släkt och hon har inga andra släktingar så det känns tråkigt. Känner att jag kanske ska vara förlåtande – om Lilly accepterat hans otrohet så kanske jag också ska svälja förtreten? Skulle vilja ha råd hur jag ska tänka. Jag har redan talat med Lilly om detta och hon kommenterade det inte.

Louise

PER Det är plågsamt när någon nära utsätts för en oförätt. Det är naturligt att man då kan känna en ställföreträdande ilska. I sådana situationer kan det också ligga nära till hands att vara mer säker på sina åsikter än vad man skulle varit om det gällt en själv. Så verkar det vara för dig nu, när du märker att Lilly reagerar på ett annat sätt än vad du uppfattar vore bäst för henne. Jag förstår att du bryr dig och oroas för att han fortfarande är opålitlig. Ditt starka engagemang är uttryck för en sympatisk lojalitet från din sida. 

Det som komplicerar bilden är din frustration över att Lilly efter den här historien är förlåtande och redo att ta tillbaka honom. För dig är det obegripligt; dels med tanke på vad han redan gjort, dels för att han förverkat ditt förtroende inför framtiden. Vad jag förstår har Lilly fått tillgång till dina misstankar och dina åsikter utan att du lyckats få henne att dra samma slutsats som du om vad som vore bäst för henne; att avvisa honom. 

Men här blir det rörigt. Det finns en risk att du blandar ihop dina egna och Lillys känslor. Du måste bena ut vad som är dina intressen och vad som är hennes. Du har förstås rätt att tycka vad du vill och att agera därefter. Men det måste också Lilly få göra. Det är
i första hand henne det här gäller och hon har sina skäl för att göra de val hon gör. 

Precis som du är inne på själv kommer du förr eller senare att behöva bestämma vilket som är viktigast för dig; kontakten med Lilly eller att slippa träffa mannen du har så svårt att acceptera. Du behöver självfallet inte vara speciellt aktiv i kontakten eller hjärtlig i förhållande till honom.

Jag tänker mig att det kan finnas många steg mellan att inte träffas alls och att låtsas gilla honom. 

Ett förhållningssätt där Lilly och du kan umgås utan att fokusera på hennes relation med mannen ifråga skulle inte vara liktydigt med att acceptera hans beteende. Jag tror nog att de vet var du står.