FRÅGA Mina vuxna barn har blivit osams. Allt började då min son flyttade till sin tjejs födelseort. Min dotter blev arg: Hur kunde han flytta så långt bort? Hon anklagade sonens sambo. Åren därefter funkade ganska bra, men så skildes jag och maken. Vi har en enkel stuga som vi ska skänka till barnen, men några papper har inte blivit skrivna då helvetet bröt lös. Dottern sa att hon inte hade råd och tid att hjälpa till eftersom hon var höggravid och skulle köpa eget hus. Sonen och hans sambo sa att de inte ville äga något med en som inte hjälper till.
Vi försökte medla, utan resultat. Julen blev som förväntat: sonen och dottern träffades inte. Min dotter anklagar sonens sambo för allt, via sms.

Nu har mitt första barnbarn fötts och sonen har ännu inte träffat sin systerson. Jag säger att de kan träffas utan sambon, men det vill han inte.

Jag pratar inte med min dotter om det hon skrivit då hon kan ha ett häftigt humör och jag absolut inte vill riskera att inte få träffa mitt lilla barnbarn.
I sommar har vi bjudit alla, även min nya sambos barn och barnbarn, på middag. ”Kommer de så kommer inte vi”, säger min dotter. Hur kan jag hjälpa mina barn?

 Orolig mamma/mormor

 

PER Min första tanke är att det ligger utanför din räckvidd att få dina barn att försonas. Det är lätt att leva sig in i vilken vanmakt du måste känna inför den djupa spricka som uppstått mellan dem. Däremot är det inte lika lätt att förstå proportionerna på din dotters upplevelse av svek. Det låter som att det började med att hon kände sig sviken av sin bror för att han flyttade från henne. Det är egendomligt att hon tänker så, eftersom det ju snarare var så att han flyttade till sin fästmö. Hennes reaktion vittnar antagligen om att hon tillskrivit honom en roll i hennes liv som inte han varit införstådd i. Ganska snart verkar hon flyttat över skulden till hans sambo, och det är från vreden mot henne som din dotter hämtar bränslet till sin oförsonlighet. Det är nog enklare för henne att hata sambon utan nyanser, men din son hamnar förstås i en omöjlig lojalitetskonflikt. 

Man äger inte sitt syskon för att man vuxit upp i samma familj, man får fortsätta att förtjäna dem. Det är väldigt mycket energi din dotter lägger på detta. Kanske kan du göra henne uppmärksam på det och fråga henne om det inte skulle kännas skönt att släppa en del av det och tala om för henne att hon är värd bättre än att fylla sig själv med så mycket negativt. Du har nog hittills gjort vad du kunnat för att hitta en lösning. Det är din dotters tur att hitta sin egen lösning på problemet hon skapat.