FRÅGA Min önskan är att jag och min sambo sitter ned på morgonen och pratar om hur dagen i stort ser ut för honom så att jag kan styra upp min dag. Hur jag till exempel har tillgång till vår för tillfället enda bil. Men det går han inte med på av någon anledning. Jag vill också kunna planera min dag. När jag har tänkt använda bilen kommer han plötsligt på att han ska ha den. Känns som om han gillar att ha kontroll och uppfattas som arrogant och dominant. Han säger att han inte är en man som går i koppel... Men ska jag tvingas göra det
i stället? Det är så det känns. Innan vi flyttade söderut till hans hemstad och hans far, såg jag aldrig dessa tendenser.

Vi hade tänkt gifta oss förra våren men då bestämde han att vi inte hade råd.
Jag hade lagt undan till bröllopet av pengar jag fick då mitt och exets villa såldes. Det mesta av huspengarna har gått till att bygga en lägenhet på våningen ovanför pappans företag där han arbetar ideellt. Vi hyr lägenheten av hans far. Ändå ska vi stå för alla kostnader för bygget, eller rättare sagt jag! Löftet var att vi skulle få bo billigt och ibland hyresfritt.

Jag känner mig kuvad och är en spillra av mig själv. Min spontanitet och lekfullhet försvann. Hade äntligen, mitt i livet, blivit tillfreds med vem jag var. Hade även hittat tillbaka till min sexualitet och börjat tycka om sex igen efter år av slentrian, tristess, barnafödande och uppfostran av mina två barn.

Han är inte lika öm, kärleksfull och medkännande gentemot mig som förr. Har börjat fundera på om jag ska lämna honom och ge mig chansen att hitta någon som uppskattar och älskar mig för den jag är, kanske åka på husvagnssemester igen. Men egentligen vill jag leva med min nuvarande sambo som jag trots allt älskar.

Lycklig men ändå olycklig...

 

PER NAROSKIN Tack för ditt långa brev, som vi kortat ner. Jag ska försöka reda ut vad det handlar om. Du har alltså gått igenom en skilsmässa och efter den återfått din glädje och din sexualitet. Du har två underbara barn och bodde tidigare nära havet som du älskade. Med dig i bagaget hade du pengar och en fin husvagn som du gärna vill semestra i. Så träffar du din nya kärlek, allt är bra tills ni flyttar till hans föräldrahem. 

Jag håller med dig om att det är svårt att veta varför han förändrats under tiden ni varit tillsammans. Men jag tror att du definitivt är något på spåren när du kopplar ihop förändringen med att ni flyttat närmare hans pappa. Ni har hamnat på en annan spelplan än den ni träffades på. På pappans spelplan råder en stenhård hierarki och ett snålt klimat. Han verkar utnyttja både dig och sin son. Förutom att du betalar kostnaderna för hans pappa så försörjer du din man, som också verkar kopiera sin fars dominans och blir snål mot dig med pengar, kärleksbevis och respekt. 

Jag tänker på din mans replik att han inte ”går i koppel”, men det verkar vara precis vad han gör – fast inte i ditt, utan i sin pappas. Det tycks som om din man förlorar mycket av sin egen vuxna personlighet när han hamnar i skuggan av sin far. Sedan försöker han kompensera sig själv för detta genom att missunna dig sådant som han vet att du vill ha. 

Det som ni två börjat bygga upp tillsammans räcker uppenbarligen inte som motkraft till pappans inflytande. Jag tror att det kan bli nödvändigt att flytta. Det är klart att pappans påverkan på din man inte bara är en geografisk fråga; vi tar ju med oss relationen till våra föräldrar vart vi än flyttar. Däremot blir det bättre förutsättningar att bryta sig loss ur gamla mönster om man slipper dela ekonomi och vardag med sin ursprungsfamilj. 

Jag förstår att det kan bli svårt att genomföra – inte bara av praktiska skäl utan också för att din man tydligen investerat i pappans företag genom att jobba gratis. Risken finns att han inte heller vill. Kanske är han alltför beroende av sin far, både känslomässigt och ekonomiskt. Men du ska inte fortsätta att leva ett liv där du blir avvisad varje dag och känner dig utnyttjad och oälskad. Om han inte kan eller vill se hur destruktivt det är för er båda att bo nära pappan, är det kanske trots allt bättre att koppla husvagnen på bilen och åka tillbaka till havet som du älskar för att hitta tillbaka till din glädje och spontanitet.