FRÅGA För cirka tio år sedan hade jag en relation med en man. Vi levde ihop och var förlovade. Vårt förhållande var ibland ganska destruktivt och turbulent. Trots detta är det ”mannen i mitt liv”. Efter drygt fyra år hade jag fått nog.

Av en slump korsades så våra vägar igen. Känslorna sköljde över som vågorna på en strand... vi har sedan dess haft sporadisk kontakt, mestadels per telefon. Han skulle hälsat på mig förra månaden, men jag vet inte vad som hänt – efter ett telefonsamtal där jag frågade varför han var så irriterad har han inte hört av sig... I dag har jag hittat mig själv, har balans i tillvaron, trivs med livet och vill ha honom tillbaka. Tror du att vi kan börja om?

DR BÖHM Du väcker en intressant fråga om passion kontra förnuft och att lära av erfarenheten. Förnuftet och erfarenheten säger att det här blir destruktivt och opålitligt. Kanske han är ”mannen i ditt liv” för att han påminner dig om andra opålitliga män eller människor som varit viktiga för dig under din uppväxt. Möjligen kopplar du samman kärlek och passion med denna svårighet att kunna lita på eller förutse vad den andre ska göra? Men kärlek behöver inte vara förknippad med otrygghet.

Du har hittat en balans i tillvaron, men vill ändå ha honom tillbaka. Vem ska sätta gränser för honom, för vad du tycker är acceptabelt? Det måste rimligen vara du! Jag tror att du får acceptera och sörja att det här förhållandet tyvärr inte verkar fun-gera, varken då eller nu