FRÅGA Det är svårt att skilja kärlek och passion. Jag är så glad över att jag har fått känna något. Men vad är detta som händer? Kan passionen vara så stark att man tuppar av? Att man förlorar sig själv i känslor?

Efter en olyckshändelse, året var 2000, blev jag remitterad till en specialist som påstås vara Sveriges bästa inom ett specifikt område. Han är läkare, med andra ord är jag hans patient. Under alla dessa år fick jag bra vård, tid, respekt.

Kanske året var 2008 när vi började bli lite mer personliga. Vid ett tillfälle föreslog han ett hembesök eftersom det var mer passande då. Jag visade grönt ljus och vi flörtade. Till slut kom han hem igen. Jag kokade kaffe och serverade bullar. Han drog mig mot sig och jag förlorade kontrollen. Totalt, totalt, totalt.

Sedan dess har det hänt exakt tre gånger till. Alltså det här att jag tappar kontrollen, det är härligt! Sista gången hände det i juni. Jag vill absolut att vi ska träffas. Ofta. Jag vill att förhållandet ska utvecklas vilket har hänt – en aning.

Sommarlovet 2011 var avkopplande och skönt. En vacker augustidag svimmade jag. Sedan undersöktes jag på sjukhuset i tre dygn (ej hans klinik). Läkarna försäkrade att jag är frisk. En läkare sa att våra känslor kan få oss att reagera så kraftigt.

Doktor Böhm, kan man tuppa av på grund av starka känslor?
Han är gift. Och sedan sex år umgås jag också med en man, jag är ”deltidsupptagen”. Konstigt nog känner jag ingen skuld.

Hela hösten har gått, det är alldeles tyst trots att jag sänder meddelanden då och då. Jag vågar inte ringa. Men jag vill så gärna reda ut, jag kan ta ”ett nej” och sörja och gå vidare. Däremot blir jag som i paranoia och tänker: kanske hans fru vet, kanske han är sjuk, kanske han har träffat en ny kvinna, kanske han har flera älskarinnor, kanske han har mycket att göra, kanske jag inte betyder någonting.
Att försvinna är fegt.

Baywatch

DR BÖHM Du är tacksam för att du upplevt någonting extra. Nu har hela hösten gått. Det är tyst från honom, efter att du sänt meddelanden då och då. Det låter som en signal om ett nej. Du kan ”ta ett nej”, säger du. Men du kan säga nej själv också! Att vara den andra kvinnan är påfrestande, särskilt eftersom du dessutom är deltidsupptagen med mannen du umgås med. Du sviker honom, liksom du sviker den gifte mannens okända fru, som antagligen inte heller vet något. Antagligen är det bättre att du går vidare själv.

Om X hör av sig, får du se hur situationen är då. Men fram till dess måste du leva ditt eget liv. Dessutom kan det ha varit så att den förbjudna, hemliga relationen bjudit på en särskild och konstgjord spänning. Förmodligen tuppade du av på grund av alla starka känslor som väcktes. Kanske också för att gamla förbjudna önskningar sattes igång inom dig. Den inre konflikten fick dig att svimma.

Den här passionen skulle kanske inte finnas kvar om ni träffades öppet. Han är visserligen trevlig, men du har bara träffat honom i en parentes, en karneval, bortom alla vardagliga omständigheter. I det verkliga livet kanske mycket skulle vara annorlunda. Jag tror du ska skaffa en verklig relation, med mannen du umgås med, eller någon annan man, där passionen är stark utan att vara för­bjuden.