FRÅGA Hur förhåller man sig till en 90-årig mamma som är pigg och alert och som fortfarande vill ”fostra” sina familjemedlemmar, trots att jag som dotter har uppnått en ålder av 60 år? Känns mycket frustrerande att av kärlek bli ”kontrollerad”, påpassad och förmanad om alla faror som lurar runt hörnen (halka, resor, ja gud vet allt). 

Är dottern som tyvärr alltid ställt upp i tid och otid och ”glömt” mina egna behov. Ibland slutar det med utbrott från mig och därefter dåligt samvete. Vill tillägga att jag även har väldigt roligt med min mamma när HON är på gott humör och inte har värk.

Hälsningar dottern

 

DR BÖHM Hej, det är en fördel att det finns mycket positivt, att ni har roligt ihop när hon är på gott humör och inte har värk. Men en annan fördel med att hon är pigg och alert är att hon förstår om du pratar med henne.

Svårigheten tycks ha med dig själv att göra. Du behöver ställa om till att vara en lite lugn och avspänd tonårsmamma till din  gamla mor. Håll om hennes axel och säg med lite humor (i stället för att behärska dig mellan utbrotten): ”Lilla mamma, nu håller du på så där igen, hur gammal var det jag var egentligen? 15 eller 60?? Det är dags för dig att slippa uppfostra mig! Det vore väl skönt att slippa, eller hur?”

Om du kan tänka dig något sådant, i den lugna, ironiskt vänliga stämningen, kanske det skulle vara en möjlighet! Då ser du också till dina egna behov bättre. Och det är du som måste förändra dig, för att ge henne utrymme att göra det också!