FRÅGA Efter ett 40-årigt äktenskap skilde jag mig 2007. Levde så helt ensam i fem år, umgicks bara med mina vuxna barn och mina vänner. Började så småningom längta efter en man att älska och leva med. Började leta på en dejtingsida, och plötsligt fanns han där. Jag blev passionerat förälskad, kunde varken äta eller sova, gick ner i vikt, kände mig som 14 år igen. Han var änkling, hade levt i ett lyckligt äktenskap och har också vuxna barn. Han sa också att han kände sig som 14 igen. Det är ganska många mil mellan oss så vi åker till varandra, bor en vecka eller två hos varandra. Börjar dock känna mig utnyttjad. Jag har betalat det mesta när vi gjort saker ihop, jag har köpt fina presenter och så vidare. Men han ger mig aldrig någonting. Vi använder bara min bil så den sjunger snart på sista versen. 

Det började väl så att jag tyckte så synd om honom eftersom hans fru hade gått bort. Jag ville pyssla om honom, få honom lycklig. När jag säger att det vore roligt att själv få något, blir han sur och säger att jag bara tänker på att få. Han tycker det räcker med att han kramar mig. Jag blir alltmer sårad – jag älskar honom, vi trivs ihop, skrattar – men jag kan inte ha det så här.

I början sa han att han ville bo ihop om han träffade den rätta, men om jag för det på tal nu säger han att det inte är någon brådska. Vi blir snart fattiga pensionärer båda två, och jag har använt mina sparpengar för att göra saker med honom.

Det är så svårt att ta upp detta med honom. Han säger att han inte är någon drömprins och att han har talat om det för mig. Han är fruktansvärt snål även mot andra personer, som sina barn.

Hur ska jag säga för att han ska förstå? Tror du att han älskar mig? Jag börjar känna att jag kanske slänger bort mitt liv på någon som inte besvarar mina känslor. Jag tycker att den man älskar ska man skämma bort. Hoppas att du kan ge mig några råd.

Snart 65

 

PER I början av en förälskelse är det underbart att få skämma bort någon utan att hålla räkning på vad man får tillbaka. Men förälskelsen går oundvikligen över, och när den börjar avklinga ställs man inför nya utmaningar. Till exempel blir man, precis som du, uppmärksam på rättvisa och balansräkning, eftersom man börjar se förhållandet i ett längre perspektiv. Det är inte konstigt om du börjar känna en dubbelbottnad besvikelse över att han inte besvarar din generositet vare sig spontant eller när du hintat honom om vad du vill ha.

Allt började med att du tyckte synd om honom för att hans fru hade gått bort och att du därför ville pyssla om honom. Du tänkte dig att det var på grund av omständigheterna i hans liv då, men redan där sattes formen för er relation.

Det låter inte som att ni har gemensamma värderingar ifråga om ekonomi och bekräftelser och annat som är betydelsefullt i ett förhållande. Det är ju inget bra tecken att han är snål även mot andra.

Han försvarar sig med att han inte är någon drömprins. Men vad menar han med det? Att du får ta honom som han är och att han inte ska behöva ge dig något tillbaka? Så bekvämt! Man kan också se det som att ni matchar varandra.

Du vill vara en generös person och han vill bli bortskämd. Du vet om att du till och med är för generös. Du har fortsatt att ge och ge, långt efter att det börjat kännas tråkigt och orättvist. Men vilka andra sätt har du att visa din kärlek på? Du vet att jag inte kan svara på om han älskar dig. Där-emot kan jag säga att det nog är dags att sluta med presenterna och finansieringen av era aktiviteter ett tag. Om inte annat för att se vad som händer. Annars riskerar du att fortsätta känna dig utnyttjad och att plågas av en gnagande oro för att han bara är tillsammans med dig för att du betalar.