FRÅGA Hur ska jag få min man, som jag varit gift med i 46 år, att få självinsikt och inse att hans bemötande av våra söner och deras fruar uppfattas som respektlöst och manipulativt? 

Han är 74 år och jag strax under 70. Våra söner, som är i 40-årsåldern, har alla familjer och lever välordnade liv. Min man har de senaste tre åren haft problem med sin hälsa och har tappat mycket av sin initiativkraft. Jag bedömer att vi båda mår väl av att vara aktiva, så jag är motorn som ser till att vi reser, träffar vänner, barn och barnbarn och gör roliga saker tillsammans. Vi har båda haft bra jobb och har god ekonomi.

Problemet är att han har ett behov av att kontrollera och bestämma vilket går ut över samvaron med våra barns familjer. Han vill gärna tala om hur de ska göra och ger kommentarer som ibland är direkt nedlåtande, framför allt mot svärdöttrarna. Hans nedsatta hörsel bidrar till att han inte deltar i samtal och diskussioner, men jag tror också att det till viss del är ett bristande intresse. Däremot håller han koll på vad alla, framför allt barnbarnen, gör och talar om för oss andra och främst för mig vad jag ska göra och var jag ska ingripa, vilket leder till en spänd stämning där det är svårt för mig att koppla av. Han tillrättavisar mig inför andra, något som främst våra barn men även en del nära vänner reagerar på. Jag känner en stark press i samvaro med andra då jag är den medlande länken som ser till att det blir trevligt samtidigt som jag ska hålla honom på gott humör.

När jag försökt prata med honom om det här, blir han kränkt och kan tjura en hel helg. Han gillar martyrrollen. Jag känner mig orolig för att samvaron med barnen kommer att påverkas om jag inte gör något och har insett att jag inte klarar det här själv.

Birgitta K

DR BÖHM Du skriver klokt och insiktsfullt, bland annat att du inte klarar det här själv. Det låter verkligen så, för det din man gör kan sägas vara ett karaktärsmässigt personlighetsdrag, som sitter djupt i honom. Kanske han har kunnat vara sådan tidigare i sitt yrke utan att göra alltför mycket skada, han kan också haft bättre förmåga att dölja denna kontrollerande tendens förut. Men nu, med ökad ålder, pensionering och hörselsvårigheter, så kommer det här draget fram ännu mer – igen? Ni tycks ju ha försökt det mesta.

Ibland kan det fungera med humor – om han kan ha humor när det gäller sig själv – och visa honom hur han låter genom att göra likadant mot honom. Tillrättavisa, styra, kontrollera, veta bättre. Men det kräver att han är med på det. Man kan fråga honom i ett gynnsamt läge, när det är god stämning mellan er, och frågan kommer på tal. ”Vill du att jag ska visa dig hur du låter?” Om han är med på det, kan du göra ett kort försök. Men det här är också riskabelt om det görs vid fel tillfälle. Han kan bli en sårad martyr om det går fel.

Annars kan jag tänka mig att du med allvar föreslår att ni tillsammans går till en familjerådgivare, där ni får tala med en neutral tredje part. ”Med allvar” betyder att han ska förstå att det här är ett allvarligt problem. Om han inte vill gå med till familjerådgivare, kan du höra vilket alternativ han föreslår, där du står fast vid att det måste vara någon tredje part, eftersom ni inte klarar det här på egen hand. Klok familjeläkare? God gemensam vän? Ett av de vuxna barnen?

Det är svårt att lära gamla hundar sitta, men man kan lära gamla människor att behärska sig, om han förstår att han sårar och driver bort människor ifrån sig som han egentligen vill ska vara nära.