FRÅGA Min man dricker en flaska vin nästan varje dag. Somnar vid datorn och porrsurfar ibland. Han kan inte dela en flaska vin, utan måste fortsätta hela kvällen tills han somnar. Vi har pratat om detta och han säger varje gång att han ska sluta vardagsdricka ”nästa vecka” – det blir aldrig så. Jag tycker att han känns ofräsch och har inte någon lust att ha sex när det är så här.

Han är inte elak. Sköter sitt jobb men inte mycket mer. Kan be honom om hjälp, till exempel att fixa en lampa. Det tar veckor innan han gör det... 

Vi har vuxna barn. Vill helst att vi ska klara detta så vi kan fortsätta vårt liv tillsammans. Jag är dock tveksam.

Börjar också bli orolig för hans ibland plumpa kommentarer i sociala sammanhang. De gör att jag skäms för honom. Hur kan jag hantera detta problem som sakta men säkert växer i omfattning? Jag vill egentligen inte skiljas men vet att jag inte klarar detta i längden.

Ledsen fru

 

PER Du börjar ditt brev med din mans drickande och det är rätt. Så länge han dricker på det sätt som han gör, kommer andra åtgärder knappast att ha någon effekt. Tecknen är tydliga på att han kommit långt in i ett missbruk. Att han måste dricka tills han somnar, inte kan sluta dricka trots löften och går över gränser som han inte skulle gjort som nykter.

Jag misstänker att det här nog pågått ganska länge, men eftersom han sköter sitt jobb och inte är elak har det nog varit möjligt också för dig att tona ner problemet. Jobbet brukar vara den sista bastionen, men även om den håller så blir ert gemensamma liv sorgligt utarmat. Inte konstigt att du tappar lusten att ha sex med honom när han är ”så här”. Det jag undrar är hur ofta det inte är ”så här”.

Du förmedlar verkligen känslan av att din man sakta men säkert håller på att försvinna bakom alkoholen och du säger att det känns som att du inte längre kan påverka honom. Men det är inte du som ska ta ansvar för hur han beter sig och du ska inte på andra sätt försöka mildra skadeverkningarna av hans drickande. Det är skrämmande lätt att omärkligt glida in i ett medberoende.

Din man behöver då ta hjälp utifrån och det behöver du som anhörig också. Du kan till exempel ringa till Alkohollinjen för att få tala med någon som kan lotsa dig vidare. Frågan är hur långt du har kommit i din uppgivenhet. Det kommer att bli mycket att fundera över kring ert äktenskap; hur stadig er gemensamma grund är och om han är mannen du längtar efter att få tillbaka, om och när han slutar dricka?

Men precis som ditt brev beskriver så måste du börja med din mans missbruk.