FRÅGA Jag har en krånglig och känslig fråga om min relation till min mor. Jag är 40 år, gift och har två barn.Som barn hade jag en svår relation till båda mina föräldrar. De levde inte ihop utan jag bodde heltid hos min mamma.

Med pappa har relationen varit så problematisk att vi i dag inte har någon kontakt. Det är ett friskt beslut som jag kan stå för, eftersom jag är säker på att en relation med honom kunde vara potentiellt destruktiv för mina barn, på grund av hans problematik.

Men jag ville att de skulle ha en mormor, och min mor är en mycket bra sådan. Hon umgås ofta med mina barn och är snäll och rolig att leka och prata med. Det är i relationen till mig (och delvis min man) som hon är svårhanterlig. I perioder har hon terroriserat mig med aggressiva mejl och sms. Hon skriver om hur vidrig hon anser att jag och min man är, hur hemskt hennes eget liv är, och har många rasande synpunkter på hur jag lever.

Bland annat hatar hon att min man och jag har tagit med barnen till Pridefestivalen och låtit dem leka i Prideparkens barnhörna. Hon anser att det är att dra in barnen i en politisk kamp. Hon älskar att säga saker som att mina vänner är fula, korkade och självgoda, och att jag inte ska tro att jag är något för att jag är duktig på mitt jobb. Jag är egentligen också korkad och självgod. Och så vidare. Mönstret är alltid detsamma: jag ska må dåligt. 

Varför gör hon på det här sättet? Jag har frågat henne utan att få svar. Hon skriver bara att hon förstår att jag hatar henne. Det gör jag nu inte. Det jag hatar är hennes sätt att behandla mig. Om hon inte vore så viktig för barnen skulle jag helt enkelt bryta med henne. Men barnen älskar sin mormor!

Jag har försökt ignorera det hon skriver, jag har försökt resonera eller bli arg – ingenting fungerar! Hur ska jag få stopp på min mors utfall? Vad kan det vara som driver henne? Jag förstår inte hur man kan ha ett så starkt behov av att förnedra en annan människa – i synnerhet inte sin egen dotter. 

Fanny

 

PER Det är förstås omöjligt för mig att veta något om motiven för din mors agerande. Däremot kan jag dela några av mina associationer med dig. Förhoppningsvis har du någon användning av mina spekulationer för att själv kunna gå vidare.

Du skriver att du alltid haft en problematisk relation till dina föräldrar. Det jag funderar över är om problemen med din mamma ökade när du kom in i puberteten? Eller började de problemen du beskriver först efter att du bildat egen familj? 

Jag frågar för att det tycks finnas ett tydligt inslag av avund och konkurrens mot dig i hennes vrede. 

Det finns också en måttlöshet i din mammas utfall som får mig att undra om hon har alkoholproblem och om hon är berusad när hon skriver sina mejl och sms. Det verkar inte spela någon roll hur du försöker parera hennes utfall. De fortsätter att komma av vilken godtycklig anledning som helst. Sammantaget så verkar din mammas vrede mer utgå från hennes egna tankar än från vad som verkligen händer mellan er två. Jag får ett intryck av att du har fått betala priset för dina föräldrars oförmåga att hantera sina känslor.

 Jag tror att det blir nödvändigt för dig att minimera kontakten med din mamma. Du behöver skydda dig själv från hennes gräns- och hänsynslöshet. Då kan det samtidigt bli enklare för dig att låta barnen behålla kontakten med sin mormor. Tala om för henne att du inte kommer att läsa hennes mejl framöver. Och om du har den funktionen i ditt mejlprogram, ställ om hennes mejl direkt till papperskorgen så att du slipper se dem och ta illa vid dig. Var konsekvent med att avbryta telefonsamtal tidigt när de börjar få den otrevliga tonen och säg att ni får fortsätta prata när hon lugnat ner sig. Allt i linje med den hållning du redan har och som jag håller med dig om: det är inte är din mamma utan hennes beteende som du tar avstånd från.