FRÅGA Jag har en fråga som är känslig för att den egentligen inte gäller mig själv utan min sambo och hans dotter, som är 27 år. Jag tycker att han tjatar på henne att skaffa barn.

Så fort hon är hos oss dröjer det inte länge innan han hittar en anledning att ta upp ämnet, det spelar ingen roll vad vi pratar om. Egentligen beror hans tjat nog bara på att han längtar mycket efter att få egna barnbarn. Hon har varit tillsammans med sin kille i nästan fyra år. När han följer med skärper min sambo till sig lite, men när hon är här själv blir han mer rakt på sak.

Far och dotter har visserligen en tuff jargong som det tog ett tag för mig att vänja mig vid. Hon kan bita tillbaks men jag ser att flickan blir ledsen fast hon inte visar det utåt. Jag har förstås inte sagt något till henne om det. Tycker att det är hennes och hennes killes ensak.

De kanske till och med försöker få barn fast det inte går. Sådant kan man ju inte veta. Jag vill egentligen inte lägga mig i min sambos relation med sin dotter då vi bara varit ett par i sju år. Och extra känsligt när jag själv har två barnbarn som jag träffar ofta. 

Liisa

 

PER Att ha barnbarn eller inte är en stor fråga för många föräldrar till vuxna barn. Den är laddad med längtan och jämförelser på samma sätt som när det gällde att få egna barn. Inte så sällan blir det som en repris av det temat med alla dess förhoppningar och besvikelser. 

Det du tar upp i ditt brev handlar i mina öron om att din sambo i sin önskan om egna barnbarn verkar ha förväxlat sina egna behov med dotterns. Det låter som att han definitivt gått över hennes integritetsgräns. 

Du skriver att ni ”bara varit ett par i sju år”. Det borde vara tillräckligt lång tid för att kunna prata med honom om saken. Just för att de har en lite tuffare ton sinsemellan kanske han inte har pejl på att han borde vara
försiktigare på det här området.


Jag vet ju inte hur din och dotterns kontakt ser ut men jag tror att du håller en för låg profil gentemot henne. Det hörs att du tycker om och bryr dig om henne, och därför ska du inte lämna walk over. Det handlar inte alls om att slå in en kil mellan henne och hennes pappa utan om att bli ett komplement till deras relation. Tvärtom kan din större lyhördhet och mildare sätt på sikt bidra till att nyansera hennes och pappans sätt att prata med varandra på det här och andra viktiga områden. Du tycker att det blir extra känsligt för att du har egna barnbarn, men är det säkert att den avunden spelar in i hans tjat på dottern? Ett annat sätt att se det skulle ju vara att dina barnbarn är en tillgång för honom. Om han får och vill vara delaktig i ditt umgänge med dem.