FRÅGA I M:s juninummer fanns en artikel om svärmor och svärdotter. Av den framgick att 2/3 av svärmödrarna
i en brittisk undersökning kände sig utfrysta av sina svärdöttrar. 

Jag är också en utfryst svärmor. Min make och jag har bara ett barn, en son som vi har en kärleksfull relation med, utan att ha varit några curlingföräldrar. Vi blev lyckliga när han vid 30 träffade en söt, klok och trevlig flicka som han gifte sig med ett par år senare. Vi tyckte mycket om henne och tog emot henne med öppna armar.

Allt gick bra tills deras dotter föddes för två år sedan, då började vi märka att hon höll oss, särskilt mig, på avstånd. De korta stunder vi har fått träffa barnbarnet, har vi fått fin kontakt. Men när jag frågade sonen om vi kunde få hämta barnbarnet på förskolan ibland, fick han panik i blicken och väste: Senare. Kalla handen blev det också när vi sa att vi gärna ställer upp när de är på BB, de väntar sitt andra barn i dagarna. 

Till saken hör att vår svärdotter har brutit kontakten med flera av sina släktingar, och i omgångar varit osams med sina syskon. Den senaste tiden har hon varit speciellt besvärlig mot mig. Vid släktträffar kramar hon alla andra, sin svärfar, svärfars syster etcetera, och pratar glatt. Mig hälsar hon knappt på, svarar inte på tilltal och fryser ut mig på alla sätt. Detta beteende påverkar förstås alla närvarande.

Alla, även min man, tycks vara eniga om att det enda jag kan göra är att tiga och hoppas på bättre tider. Jag har aldrig sagt något ovänligt eftersom jag i grunden tycker om henne, men jag är livrädd för att råka säga något olämpligt, eller visa att hon sårar mig.

Hur kan jag tackla hennes utfrysningskampanj? Jag är rädd för att hon kan försvåra våra kontakter med barnbarnen ytterligare. Jag förstår att vår son måste vara lojal med sin fru, även om han naturligtvis är medveten om problemet. Vi bor på promenadavstånd från hans familj. Vi skulle därför ha lätt att ställa upp, dessutom är vi pensionärer.

Utfryst svärmor

PER  Din son anstränger sig för att fortsätta ha en bra kontakt med er trots avståndet som hans fru markerar. Men precis som du säger verkar din son ha hamnat i en lojalitetskonflikt som förstås är svår för honom att hantera.

Jag tycker att det låter bra att ni inte pressar honom ytterligare med er önskan att vara mer delaktiga med era barnbarn. I din beskrivning av din svärdotters familj framträder ett antal gamla och nya avbrutna band. Det är ett sätt att hantera, eller snarare inte hantera, komplicerade relationer.

I din familj verkar ni ha en annan strategi för konflikter, att ligga lågt och hoppas på att det ska blåsa över. Nu har du länge valt att hålla en låg profil och vara din svärdotter till lags utan att det har resulterat i någon förändring. Det verkar tvärtom som att din svärdotter kan fortsätta att göra försåtligt fientliga och passivt aggressiva utspel mot dig, eftersom hon inte möter något motstånd. 

Så även om du är rädd för att konfrontera henne kanske du ändå måste tala klartext med din svärdotter om det du upplever. Utfrysning som mobbningsmetod är extra obehagligt eftersom det är svårt att sätta fingret på konkreta handlingar, men försök i alla fall att ge exempel. Det är bra om du kan ta din utgångspunkt i en konkret situation, helst när det händer, om det går.

Mycket hänger på hur du lägger fram det, inte minst för att du själv ska kunna stå för det efteråt. Det är viktigt att vara rak med vad du känner; att du blir ledsen, sårad och känner dig utfryst. Det är också viktigt att du står på dig och inte låter dig bortförklaras som överkänslig – tydligen har ju även människor i er omgivning lagt märke till hur din svärdotter beter sig mot dig.

Det finns förstås inga garantier för att din uppriktighet leder till en förbättring men kanske gör det skillnad att benämna det som sker, så att det blir möjligt att tala om situationen.