FRÅGA  Nu är jag trött på att vara allas fixare/kurator/sekreterare! Jag känner mig som en container som ständigt lastas på med andras problem och ska fixa, ordna, vara drivande och motor när så behövs. Likadant i arbetslivet som i privatlivet. Det stjäl alltför mycket av min energi.

Gamla kompisar som annars inte hör av sig gör det alltid när det är något problem, med dem själva eller deras anhöriga. Sen ska jag lyssna på evighetslånga litanior och komma med lösningar. Det blir väldigt ensidigt. Jag får ingenting tillbaka utan ska bara ställa upp som deras kurator. Skulle jag bromsa blir det surt.

Vänskap ska väl ändå vara något ömsesidigt? Finns det något sätt att bryta det här mönstret utan att säga upp bekantskapen? Jag vet inte varför jag fått den här hjälparrollen. Antagligen betraktas jag som en kreativ, driftig och engagerad person och det vill man utnyttja! Dock finns det gränser för mitt tålamod, min tid och mina krafter. Vad gör man när man är omgiven av energitjuvar?

DR BÖHM  Det är klart att vänskap ska vara ömsesidig! Antagligen har du fått ut något själv under årens lopp av att vara fixare, kreativ och driftig. Det kan ju kännas tillfredsställande att vara en viktig person för andra, ett hjälpande nav i vänkretsen. Då har dina ”vänner” också passat på att utnyttja dig. En aspekt av frågan är vilka som är verkliga vänner, det vill säga ömsesidiga – och vilka som är energitjuvar (eller parasiter!).

Du förstår själv att du måste bromsa eller sätta gränser på något sätt. De som blir sura, är nog energitjuvarna. De verkliga vännerna förstår förhoppningsvis om du förklarar hur du menar. Jag tror du kan börja med att berätta om dig själv, när du hört på den andre en kort stund. Om du inte får uppföljande, intresserade frågor, måste du ta upp det. Ungefär: ”Det blir svårt för mig att berätta vidare, när jag blir osäker på om du är intresserad! Jag trodde det var en ömsesidig vänskap vi hade!”

Om den andre förstår, så vet du att det är en vän. Om du får en förvånad eller fumlig tystnad, så är det sannolikt en energitjuv, som du inte behöver sörja om han eller hon drar sig tillbaka. Sen finns det säkert en gråzon, där verkliga vänner blir osäkra och fumliga, eftersom de är vana vid att du har ett oändligt öra, men då förstår de efter ett tag.