FRÅGA  En av mina yngsta grabbar vill inte veta av mig, jag är så förtvivlad! Han och frun har ständig brist på pengar, hon har inte arbetat på åratal (hon är 30+) och han har ströjobb.

Jag har lånat ut pengar under många år och har aldrig fått tillbaka något. Nu har det hänt igen. Akut pengabrist och jag varken kan eller vill fortsätta betala. Jag vill vara mamma, stötta och ha kontakt på ett naturligt sätt.

När jag inte betalar skickar han elaka sms och hotar med att aldrig mer ha kontakt. Jag älskar min son och alla mina andra barn! Med de andra fungerar det helt normalt.

Jag har rannsakat mig själv om jag gjort något fel i barndomen, och kanske har jag missat något. Om det är så, vill jag göra allt för att få en naturlig kontakt och vill inte att de isolerar sig så, vilket de gjort periodvis då de studerat och jobbat mycket. Vad ska jag göra?

Mamma

 

PER Om du har läst frågespalten i den här tidningen förut så känner du kanske igen dig i andra brevskrivares vanmakt i komplicerade relationer till sina vuxna barn. Trots kärleken till sina barn når man inte fram till dem på det sätt man önskar. I en del fall har kontakten upphört och i andra fall sker kontakter helt och hållet på barnets villkor. Vi gör vad vi kan för att tråden inte ska kapas, och mellan dig och din son har pengar blivit det enda sättet att hålla kontakten. 

Han och hans fru måste ha det kärvt då han försörjer dem båda på ströjobb. Vad är det som gör att din son inte hittar en mer stabil försörjning och vad är orsaken till att hans fru inte arbetar överhuvudtaget? Det framkommer inte av ditt brev om det finns några särskilda orsaker till deras problem att få jobb. Grundproblemet är att du inte kan vara ansvarig för din vuxne sons försörjning. Dina goda avsikter och din önskan riskerar att göra det möjligt för honom att klara sig på bidrag från dig när han hamnar i trångmål. Det som ser ut som otacksamhet kan också handla om hans upplevelse av osjälvständighet i förhållande till dig. Lånen förvandlar han tydligen till gåvor och i långa loppet är det ju inte heller rättvist mot hans syskon.

Det verkar inte heller som att dina lån leder till någon förbättring av er relation. Som det är nu så blir det en känslomässig utpressning som snarare leder till försämring än förbättring av förhållandet mellan er. För att närma dig en mer normal relation till din son så behöver du bryta mönster, det vill säga sluta låna ut pengar till honom. Även om det innebär att riskera er kontakt. Skulle det vara möjligt för dig att erbjuda hjälp att sortera upp hur ekonomin ser ut och ta reda på vad som går snett och vad som blir fel?