FRÅGA Jag har mycket bra kontakt med mitt barnbarn, men nu har hon ett moln över sig och oroar sig över att hon är 19 år och fortfarande inte har någon pojkvän, har aldrig haft någon.

Hon är oskuld och vill ha en seriös relation, vill absolut inte vara någon man bara sätter på, som hon uttrycker det. Hon känner sig ledsen när hennes vänner har pojkvänner men aldrig hon. Detta gör att hon mår dåligt.

Jag säger att det finns någon för alla och att snart är det hennes tur. Hon tittar på mig och hummar, men det känns som om min tröst är klen. Finns det något mer konkret jag kan säga? Hjälpa till med? Min egen historia är ingen tröst då jag haft pojkvänner sedan jag var sjutton år.

Oskuldens farmor

PER NAROSKIN Det är fint att ni har en så bra kontakt, det är säkert en stor tillgång för er båda. Inte alla förmår ta till vara på den alldeles särskilda position som man har till sina barnbarn. Att samtidigt kunna vara nästan lika nära som föräldrarna men ändå ha en större frihet i fråga om uppfostran, krav och vardagens ofrånkomliga friktion. Det skapar en bra grund för förtroendefulla relationer. Dessvärre har jag inget tips på något konkret att säga till din 19-åriga son-dotter. Det är svårt i hennes ålder och läge att ta till sig tröstande råd. Jag tror att det räcker långt att du finns till hands och lyssnar. 

Det bästa är att följa snarare än att försöka föra, och det räcker långt om du klarar att vara ett ställföreträdande hopp. Jag tycker att du ska undvika att lägga för mycket fokus vid att hon är oskuld. Du har säkert rätt i att hennes tur kommer förr eller senare, och du nämner ju att hon har vänner. Efter gymnasiet träffar hon nya människor. Det kan i sig vara en tid av orolig omställning men också en möjlighet att komma in i andra sociala sammanhang och hitta nya sätt att relatera till andra.

Din egen historia kan visst vara välgörande för henne genom att visa på att det finns många alternativ utöver att antingen ha sex utan kärlek och respekt eller att vänta på den enda rätta.