FRÅGA Jag har två vuxna söner och en dotter och många barnbarn som jag verkligen tycker om att vara med. Problemet är att de vuxna barnen inte bryr sig särskilt mycket om oss föräldrar. Vi hämtar barnbarn, gör roliga saker, köper en hel del presenter med mera. Men min dotter har inte tid att umgås med oss, utan det blir oftast när vi är där och har hämtat barnbarnen. Under julhelgen skulle familjen vara borta i över två veckor och kunde inte tänka sig att åka hem tidigare eller senare för att umgås med oss. Det känns tråkigt och det hände även för två år sedan. De har aldrig varit hemma vare sig på jul eller påsk utan umgås med svärsonens familj även sommartid. En av sönerna bor ganska långt bort och stannar flera dagar med sin familj – de vill bli uppassade när de kommer till oss. De har aldrig med sig något, vi står för allt trots att båda tjänar bra. 

Farmor och mormor

 

PER Ditt brev andas lika delar sorg och irritation. Det är en knepig balansgång att umgås med sina vuxna barn på ett sätt så att alla blir nöjda. Att vara småbarnsförälder är ju ett evinnerligt pusslande, och det är klart att det är en enorm tillgång att ha mor- och farföräldrar som kan hjälpa till. Det gör det ju möjligt för era barn att både hinna jobba och kanske träffa sina vänner. Man får nog leva med att de ofta gör den prioriteringen.

Däremot är det ju inte bra med din känsla av att ställa upp utan att få nästan något alls tillbaka. Det låter som att det är dags att säga ifrån! Det betyder inte att ni ska skälla ut dem. Det handlar om att du tar ett steg framåt och blir tydlig med hur du vill att umgänget ska se ut på olika områden (pengar, barnvaktande och attityder). Det där steget framåt går ut på att stå upp för dina egna behov. Det tror jag vore bra för alla inblandade. I längden vinner ingen på att ni känner er utnyttjade utan att göra något åt det.

Tala till era barn som till de vuxna människor de också är. Umgänget mellan vuxna människor förutsätter ömsesidig respekt och en sidoeffekt av tydlighet är att respekten för er som föräldrar ökar. När det gäller dina söner och framför allt den ene och hans familj så är det så man lätt faller tillbaka i gamla mönster hemma hos sina föräldrar. Särskilt om det är bekvämt är det frestande att bete sig som en tonåring när man kan.

Troligen är det så att även du och din man hamnar i era gamla mönster när sönerna bor hemma hos er. Det är en utmaning att, trots de gamla inövade rollerna, räkna med att ni alla utvecklats och förändrats med tiden.