Det gäller ditt svar till Elisabeth; ”konflikten beror antagligen på att det finns ett olöst problem mellan din mans exfru och dig”.

Problem? Eftersom jag själv är så kallad exfru och har barnbarn, så måste jag reagera på ditt svar. För oavsett vad den nya hustrun har att tillföra, så kan hon aldrig bli vare sig farmor eller mormor, även om hon så slår knut på sig! Hon kan otillåtet kalla sig plastmormor, bonusmormor eller f-n och hans moster, men MORMOR/FARMOR kan hon ALDRIG bli!

Din rekommendation att dricka en caffelatte på ett fik, för att reda ut konflikten, var något av det töntigaste jag har läst. Oavsett hur mycket caffelatte det drickes, så kan/får/ska INTE farfars/morfars nya fru tilltalas med annat än sitt egennamn. En sådan självklar sak bör hon själv begripa. Vad är det som säger att hon är hans sista fru? Om så inte blir fallet, så undrar jag hur många plast- eller bonusmormödrar barnbarnen ska behöva dras med i framtiden?

Dessutom tror jag inte att ovanstående är något större problem, eftersom barnbarnens föräldrar oftast sätter stopp, till och med i de fall då mormor/farmor inte finns i livet längre. INGEN kan ta någon annans plats – inte ens i fantasin. Visst är det skönt att få skriva av sig lite?

Äkta vara i Skåne

SVAR: Jag hör att du är arg. Och du vet om det också, eftersom du kommenterar att det är skönt att skriva av sig (ilskan?) lite.

Det är kanske ilskan som gör att du läser fel i det jag skrev. Jag menar förstås inte att någon ska ta någon annans plats. Är det något sånt du är rädd för, eftersom du blir så förbannad?

Du kallar dig ”äkta vara”, så att det inte ska komma någon som kallar sig bonus- eller plast-, bara de äkta ska räknas. Jag menade (förstås) att den nya partnern kan få kalla sig förnamn – eller – något slags bonus-, eftersom hon är en bonus!

Hon är någon som tillkommer extra, utöver den mormor eller farmor som finns. Men ingen ska eller kan ersättas. Varje person är den hon eller han är.

Som av en händelse ordnade president Obama nyligen ett ölmöte på Vita husets gräsmatta mellan två tvistande parter på ett liknande sätt som det caffelattemöte jag föreslog. Så det kanske inte var så töntigt ändå. Att träffa sin ”fiende” kan få en att se den andres mänsklighet.

Tomas Böhm