FRÅGA: Min yngsta dotter flyttade till sin pappa och hans nya familj på annan ort när hon var tio år. Inom ett år hade jag förlorat kontakten med henne. Varken besök, brev och så vidare hjälpte.

När hon var i tonåren kom otäcka hatbrev med beskyllningar och försök att pressa mig på pengar. Själv fick jag många år senare veta att hon skar sig med rakblad, hade panikångest, stal i affärer, hade försökt begå självmord.

Hela tiden har jag försökt få kontakt, men alla jular och ledigheter har jag endast fått träffa den äldre dottern några timmar. Min före detta man har inte gått att prata med.

Men så hände detta: Jag fick ett brev. Hon hade fött en son och jag var välkommen på dopet. Nu var hon 31 år. Men sedan gick det ett halvår innan vi sågs igen. Jag ville att vi skulle gå i terapi, men hon var väldigt emot det. Vi gick i alla fall två gånger, men sedan var det stopp.

Vi gjorde också upp ett avtal för att jag skulle få träffa barnbarnen men det bröt hon nästan genast. Det skulle vara på hennes villkor.

Nu i somras skulle hon gifta sig. Jag fick ett inbjudningskort. Men villkoret var att jag skulle sova i samma rum som min före detta svärmor. Nu säger hon att hon aldrig mer vill träffa mig, för någon sak som jag opponerade mig emot. Och hon skickade hatbrev, otäcka saker. Är hon narcissistisk? Och finns det ingen laglig rätt att få träffa sina barnbarn?
Tack för svar

DR BÖHM: Situationen låter tragisk och besvärlig att ta itu med.
Du skriver inte något om hur du är själv. Varför har dina döttrar tagit så starkt avstånd från dig? Jag tror inte att du kommer vidare genom att skylla på din dotter eller läsa om olika narcissistiska personlighetstyper. Det är lättare att se felet hos den andre än problemet hos mig själv.

”På vilket sätt är jag svår att leva med?” är en självkritisk fråga som alla borde ställa sig. Din dotter kanske tar i på ett överdrivet och dramatiskt sätt, men om du skulle lyssna och intressera dig för varför hon är så avståndstagande – utan att försvara dig eller förklara dig – kanske ni skulle kunna komma någon vart.

Att gå via barnbarnen hjälper inte. Om din dotter tycker att du är en sån förhatlig person, kommer hon inte vilja att barnbarnen träffar dig heller.